Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING - Sveriges urinvånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af olika slag äro minnesmärkena från dessa tider, som ligga före
den tid, då vår historia börjar. Och detta gäller så väl i afseende på
grafhögarne som i afseende på de vapen och redskap, som ur dem
och för öfrigt här och der ur jorden blifvit uppgräfda. De senare äro
antingen af sten, brons eller jern, och de noggrannaste forskningar visa,
att de hafva tillhört skilda tidehvarf och beteckna olika ståndpunkter
af utveckling. Man har med anledning häraf delat denna förhistoriska
tid i sten-, brons- och jern-åldern.
Att det folk, som förfärdigar sina verktyg och redskap af sådana
ämnen, hvilka äro lättast åtkomliga, såsom sten eller de dödade djurens
ben, står på en lägre grad af bildning än det, som förstår konsten
att smälta metall och bereda sina bohagsting deraf, är naturligt; men
det förra är äfven äldre och har efter hand blifvit undanträngdt eller
nått en högre odlingsgrad.
Att det folk, som begagnat sig af sten, är i tiden äldre än det
som begagnat sig af metall, är klart ensamt derutaf, att ingen, om han
kan välja, lärer föredraga sten framför stål. Ty hvem skulle väl vilja
begagna sig af en yxa, ett huggjern eller en knif af sten hellre än en
af stål eller brons? Hvem skulle väl, om han kan begagna sig af en
jern- eller malmgryta, hellre önska sig en lerkruka? Att stenåldern i
vårt land, såsom i de flesta kända länder, varit det första utvecklingsstadiet
och föregått brons- och jernåldern, bestyrkes äfven på ett i
ögonen fallande sätt af de talrika fynd, som blifvit gjorda i grafvar,
tillhörande vår förhistoriska tid.
Stenåldern har en gång sträckt sig ej allenast öfver vårt land, men
äfven öfver hela Europa och snart sagdt alla kända länder på jorden.
Åtskilliga vilda folkslag på andra sidan verldshafvet hafva vid
Europeernes första besök ännu lefvat i en stenålder, motsvarande den, om
hvilken de äldsta minnesmärkena i vårt land vittna.
Låtom oss undersöka dessa minnesmärken! En redogörelse för
dem, för grafvarnas beskaffenhet och de bohagsting, som blifvit funna
i dem och på de ställen, der de haft sina boningar, skall lära oss
mycket om detta urfolk.
Hvad som då först faller oss i ögat, är deras grafvar.
De mest betydande bland dem utgöras af jordhögar, i hvilka sjelfva
grafven är bygd af stora, på kant resta stenar med den släta sidan
inåt. Grafven har en aflångt fyrkantig eller rund form och taket
bildas af stora stenblock. Ingången till en sådan graf utgöres alltid af
en lång och smal betäckt gång, likasom sjelfva huset bygd af på kant
resta stenar, och leder från högens östra eller södra sida (vanligen är den
riktad mot solsidan) till midten af byggnadens ena långsida.
Dessa grafvar synas derföre med skäl böra kallas gånggrifter,
eftersom den beskrifna mot söder eller öster vettande gången är deras
väsentligaste kännetecken. Stundom äro dessa grafbyggnader försedda
med små afdelningar af sten, i hvilka man finner liken sittande i
nedhukad ställning med korslagda ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
