- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
16

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING - Sveriges urinvånare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man finner någon gång liken svepta i ullkappor. Skelettet efter
den ofvannämnde läkaren låg på en sådan af 8 alnars längd.

Om deras boningshus känner man intet.

Det torde slutligen böra nämnas, att alla redskap
och prydnader af brons, hvilka anträffats bland
fynd af fornsaker ingalunda äro att hänföra
till bronsåldern. Äfven under närmast följande
perioden, jernåldern, användes ofta bronsen,
företrädesvis till prydnader, beslag o. s. v. Dessa
bronsföremål från en senare tid skilja sig från
bronsåldersfynden dels genom en olika sammansättning
af metallen, dels genom en helt annan smak i
utsirandet. Bronsålderssakerna utmärka sig för vida
enklare och regelbundnare former än bronsföremålen
från jernåldern.

Med afseende på bronsåldersfolkets sätt att jorda sina
döda
har man iakttagit vissa olikheter under olika
perioder af denna tidrymd. Under den äldre af dem,
hvilken, såsom ofvan (sid. 12) är nämndt, utmärker
sig för en större skicklighet i bronsens bearbetning
och en renare smak i afseende på dess utsmyckning,
plägade man begrafva liken obrända, dels i kistor af
flata stenhällar, dels i urhålkade trädstammar, öfver
hvilka vanligen uppkastades en hög af sand och jord
eller af kullerstenar (stenkummel). Under bronsålderns
senare afdelning plägade man bränna liken och hopsamla
askan af benen i små lerkärl (urnor), hvilka stundom
finnas omgifna af smärre stenkistor, stundom nedsattes
utan något sådant skyddande omhölje. Ofta användes
samma grafhög till begrafningsplats för flera olika
personer och under längre tid. Så finner man t. ex. i
samma grafhög tillsammans, icke allenast stenkistor
från bronsålderns äldre och yngre afdelningar, med
obrända och brända lik (hvarvid de förstnämnda alltid
befinna sig i ett djupare lager än de sistnämnda),
utan äfven stenåldersgrafvar på högens botten. Ofta
kan sålunda mellan jordandet af de döda, som hvila i
de olika grafvarna i en ättehög, ligga en tidrymd af
många århundraden. Svårigheten att med ofullkomliga
redskap uppkasta dessa minnesmärken öfver de döda
torde vara en tillräcklig förklaring, hvarföre
ett senare slägte stundom föredrog att begagna den
begrafningsplats, som det redan fann före sig, för
att med möda uppkasta en ny grafhög.

Vanligtvis äro grafhögarne från bronsåldern uppförda
på högt belägna platser med en fri utsigt öfver
hafvet och förekomma ofta i stora samlingar: bredvid
hvarandra, sålunda i sin mån bärande vittne om
befolkningens talrikhet i vissa bygder

*



Med jernåldern närmar man sig den historiska tiden.
Man är ej längre uteslutande inskränkt till de
nödtorftiga upplysningar, som fynden i grafvarna
lemna; tidpunkten, till hvilken hvarje särskildt
fynd kan hänföras, låter under denna tid med större
säkerhet bestämma sig än under sten- och bronsåldern;
man kan påvisa bestämda inflytelser af andra folk,
hvilkas historia går längre tillbaka i tiden än vår,
och man behöfver slutligen ej vara oviss, hvilken
folkstam det folk tillhörde,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free