Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING - Sveriges urinvånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl bevaradt skick och lemna vigtiga bidrag till
kännedomen om den odlingsgrad, på hvilken den
folkstam befann sig, som i Norden först införde
jernets bruk. Jemte praktfullt arbetade vapen,
såsom svärd, spjut, pilar, ringbrynjor, hjelmar,
sköldar m. m., har man funnit klädedrägter i
fullständigt behåll, en mängd smycken af guld,
brons, bernsten m. m., hvilket allt antyder
en ganska hög utveckling af konstskicklighet och
bildning. – Att jernålderns första uppträdande i
Norden varit förenadt med en invandring söderifrån,
låter sig knappast betvifla. Nya former och en ny
smak i redskap och vapen, det första uppträdandet af
bokstafsskriften (runorna), det tydliga inflytandet
af romersk kultur, utgöra bevis för att jernåldern
ej i vårt land utvecklat sig direkt ur bronsåldern,
hvilket äfven bestyrkes deraf, att fornfynd från jern-
och bronsåldern nästan aldrig finnas tillsammans.
En senare period af jernåldern, som upptager midten
af denna stora tidrymd (450–700), utmärkes i synnerhet
af den stora rikedom på östromerska eller byzantinska
guldmynt och smycken af guld, som den efterlemnat. Hit
höra ock de s. k. brakteaterna, smycken af guld,
liknande mynt och medaljer, och ursprungligen
utgörande barbariska afbildningar af romerska
mynt. Stundom anträffas hela skatter af guld, och
många af de praktfulla guldsmyckena äro arbetade
med en stor konstfärdighet. Man har förklarat dessa
rikedomar såsom härledande sig från den skatt, som de
byzantinske kejsarne erlade till Goterne vid Donau,
de gamle nordbornes stamförvandter, med hvilka de
stodo i liflig beröring. Inflytelsen af den romerska
smaken i utsirandet har under denna tid småningom
upphört; i stället utbildar sig den egendomliga
nordiska stil, som sedermera under jernålderns sista
del, den yngre jernåldern, uppträder i hela sin
rikedom och praktfullhet.
Denna sistnämda period sammanfaller med den
s. k. vikingatiden, då djerfva seglare från
Norden drogo ut på härnadståg öfver hela Europa
och förde hem med sig rika skatter såsom byte. Dels
såsom sådant, dels såsom på handelns väg införda
äro att anse de talrika mynt från Österlandet –
arabiska mynt äro funna i Sverige till ett antal af
omkring 20,000 – dels från England och Tyskland, som
blifvit anträffade i Sveriges jord. De tillhöra alla
9–11:te århundradena, och vittna ännu om vikingarnas
utsträckta förbindelser med Europas öfriga länder.
Men samtidigt med att vikingarne hemförde
skatter och emottogo intryck af andra länders odling,
utvecklade sig i Norden ett sjelfständigt nationelt
lif. Om detta förtälja sagorna; de minnesmärken af
de gamle nordbornes egendomliga seder och bruk,
deras smak och konstfärdighet, som fornlemningarna
erbjuda, äro icke heller få. Särskildt förtjenar
nämnas, såsom för dem egendomlig, den sjelfständiga
stil i utsmyckning af prydnader och vapen m. m.,
som ensamt i Norden utbildat sig. De invecklade
slingersirater (de s. k. drakslingorna, ofta försedda
med drak- eller ormhufvuden), som pryda många
runstenar och smycken af guld, silfver och brons
samt redskap och vapen, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
