Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 1. Den nordiska gudasagan. - Gudarne - Thor hos Hymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frej bland gudarne kommo från dem och upptogos bland
Asarne, sedan fred var sluten.
De olycksbådande spådomarne om gudarnes fall och
verldens undergång fortfara dock, och jättarne blifva
allt mer och mer öfvermodiga. Det oaktadt upphöra
icke gudarne i sitt umgänge med jättarne.
Loke finner Gullveigs halfförbrända hjerta, och han
blef »svekfull af onda qvinnan». Trenne vidunder
blefvo frukten af hans förening med henne: Hel,
Midgårdsormen och Fenrisulfven. Odin nedstörtade
Hel till Niflhem, och råder hon der öfver de döda,
som komma till hennes boning, och sådana äro nidingar
och de, som dö af ålder eller sjukdom. Midgårdsormen
kastades i hafvet, der han växer, så att han
till slut kröker sig om all land och biter sig i
stjerten. Fenrisulfven bands med ett silkesmjukt
band, som några dvergar förfärdigat, sedan alla andra
bojor brustit för vidundrets styrka. Och så skulle
det förblifva till verldens undergång.
Af de många sagorna om Thor och hans besök hos
jättarne vilja vi här blott anföra en, hemtad ur
tvänne sånger i den äldre Eddan.
deri åt er alla
öl jag brygger.
ty mången gång
är min husbonde
nidsk mot gäster
och gnyr af ondska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
