Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 1. Den nordiska gudasagan. - Balders död - Ragnarök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sin man på bålet. Dit fördes äfven hans häst och
ridtyg, Odin lade dit sin ring och Thor vigde bålet
med sin hammare.
Hermoder kom efter en lång och besvärlig färd
lyckligt till Hels boning, och fick se sin broder
sitta i högsätet hos de döda. Han framförde sitt
ärende och bad, »att Balder månde få rida hem med
honom för den stora sorgs skull, som rådde bland
Asarne». – Hel svarade, »att nu månde pröfvas,
om Balder vore så vänsäll, som sagdt blifvit. Om
allt lefvande och liflöst ville begråta hans död,
skulle han få återvända». Hermoder lemnade med detta
besked salen. Balder och Nanna följde honom ut. Balder
drog ringen, som Odin kastat på bålet, af fingret och
skickade den åter till Odin för en åminnelse af sig;
Nanna gaf några smycken åt Freja.
Så kom Hermoder till Asarne åter. Dessa skickade
nu bud öfver all verlden, att allt måste gråta
Balder ur Hels våld. Och allt, både lefvande och
liflöst, gjorde det. Men Thock, en jätteqvinna, mötte
sändemännen till slut, då de voro pä återvägen. Hon
grät icke.
Thock månd’ gråta
med torra tårar
Balders likfärd.
I lif eller död
gjorde han mig intet godt.
Hel behålle sitt rof.
Den vise vet mycket.
Fram skåder jag längre
till makternas skymning
och sista striden.
Broder månd’ broders
bane varda.
Syskonbarnen
blodsbandet spilla;
hårdt är i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
