- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
33

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 1. Den nordiska gudasagan. - Ragnarök - Pånyttfödelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till himlen, medan den undre vidrör jorden och ormens
etter förgiftar luft och haf.

Himmelen remnar, och Surtur kommer med flammande svärd
i spetsen för Muspels söner, och Bifröst brister,
när de rida deröfver. Och med dem komma jättar och
Loke, som nu sluppit lös, med Hels söner.

Ygdrasils örn sjunger trädets liksång, och den gamla
asken skälfver. Då reser sig Heimdal, blåser i sitt
Gjallarhorn och kallar Asarne till strid.

Asarne härkläda sig och alla Einheriar och draga ut
till den sista striden.

Främst rider Odin med sin guldhjelm, sin fagra
brynja och sitt spjut Gugner. På Vigrids slätter
ståndar striden. Der mötas det godas och det ondas
makter. Odin rider rakt på Fenrisulfven. Thor kämpar
vid hans sida mot Midgårdsormen, Frej mot Surtur.

Ulfven slukar gudars och menniskors fader, men Vidar,
Odins tyste och starke son, stöter med väldig arm
svärdet i odjurets hjerta och hämnas sin fader. Thor
dräper Midgårdsormen, men nio steg derifrån faller
han sjelf död till marken, qväfd af ormens gift. Frej
faller för Surtur, emedan han skänkt bort sitt svärd
för att vinna en jättedotters kärlek. Tyr och Garmr
stupa mot hvarandra, liksom Loke och Heimdal, och
så kastar Surtur sina lågor öfver verlden.

Solen svartnar,
jord sjunker i haf.
Af himlen försvinna
de glänsande stjernor.

Kring Verldsträdet rasar
ångornas hetta.
Höga lågor leka
med sjelfva himlen.


*


Pånyttfödelsen.



Allt har upphört att vara till, himmel och jord äro
förgångna, gudar och menniskor och det ondas makter,
allt är tillintetgjordt, försvunnet. Skall då
skådespelet af verldens och gudarnes skapelse, af
striden mellan det onda och goda och af förstörelsen
börja å nyo? Den visa Vala besvarar frågan:

Upp ser jag komma
andra resan
jord ur hafvet,
härligt grön.


Och solen har födt en skönare dotter, som vandrar
sin moders vägar. Från ett menniskopar, som undgått
förstörelsen, sprida sig nya slägter öfver jorden,
och Asarne samlas åter på Idavallen.

Då månde osådda och
skördar växa,
all nöd förgå.
Och Balder kommer
och bor med Höder
i Odins segersal,
de väldige gudar.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free