- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
34

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 1. Den nordiska gudasagan. - Pånyttfödelsen - En blick på Asalärans inre betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Asarne samtala om forna tider och de finna i gräset
de förlorade gyllene taflorna,

dem i urtiden
gudarnes höfding
och Odins slägt
besutit hade.


Det är således icke den gamla taflan, Vala upprullar
för oss; det är en helt och hållet ny. Hon visar
oss nu, huru ur verldsförstörelsen det goda reser
sig å nyo, mera härligt än förut, i en skönare, en
renare form, sofradt till ett högre lif. – I Gimle,
den guldtäckta salen, som är fagrare än solen,

der skola goda
skaror bygga
och i alla dagar
sällhet njuta.


En annan borg ståndar med nordvända portar från solen
fjerran, flätad af ormryggar, och in genom gluggarna
falla tunga etterdroppar.

Der såg hon vada i
tunga etterströmmar
män, menedare
och mördare
och de som andras
makar locka.


Narstrand heter borgen – der var de ondas hemvist
efter döden.

Och domens, den eviga domens dag kommer, då det onda
för evigt skall skiljas från det goda.

Då kommer en annan
än mera mäktig,
dock honom icke
jag nämna vågar.


Han kommer –

till stora domen,
den starke ofvan,
Han, som allt skickar;
domar han sämjar,
tvister han sliter
och lönen han stadgar,
som varda skall.


Så slutar Vala sin sång om de yttersta tingen och
försvirmer i det tysta djupa åter.

*


En blick på Asalärans inre betydelse.



Våra fäders religion var en naturreligion. Hvarje
i naturen inneboende kraft, den, som visar sig i
blommans uppspirande ur sitt frö, lika så väl som
den, hvilken uppenbarar sig i himlens ljungeld
och åskans dån, gåfvo de kroppsliga former. De
onda och förstörelsebringande, de råa och vilda
naturkrafterna fingo vidunderliga skepnader, de goda
fingo menskliga, men skönare och mera härliga. Och
mellan dessa makter, mellan det onda och det goda
varar striden från tidens början till dess slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free