- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
37

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Odin och Asarnes invandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nordvest ut till Östersjön, och folken på sina
vandringar efter nya bostäder hafva tagit samma väg.

Så kommo Götarne till Östersjökusten, till landet
vid Weichselflodens utmynningar, och derifrån gingo
de öfver till den gentemot liggande skandinaviska
kusten, der vi finna dem redan i 4:de århundradet
före Kristi födelse. Svearne, hvilka kommo omkring
ett par århundraden senare, gingo sannolikt samma
väg, men nordligare öfver Finska viken och Åländska
öarna in i vårt land, men sagan påstår, att de kommo
öfver Danmark. Svårligen kan derom något med visshet
bestämmas.

Nog af, Svearne kommo och nedsatte sig kring Mälarens
stränder helt fredligt vid sidan af sina götiska
stamförvandter, från hvilka de skildes genom nästan
ogenomträngliga skogar. Och dessa voro då betydligt
större än nu. (Sägner finnas, att till och med på
den kristna tiden mellan Motala och Mosås kyrka i
Nerike ingen kyrka funnits, endast skog, och likaså,
på andra sidan Vettern, från Mosås och till Mokyrka,
söder om Mariestad).

De togo ej sitt land med svärd i hand; fredligt kommo
de och togo land och röjde bygd. Sagan säger, att en
konung Gylfe, sedan han pröfvat Odins och Asarnes
stora visdom och makt, inseende omöjligheten att
motstå dem, erbjudit dem bostad vid sidan af sig.

Hvad namnet Svear beträffar, böra vi nämna, att
i sjelfva invandringssagan förekommer icke detta
nämn. Tvänne härledningar af namnet finnas. Den ena,
som är äldre, härleder det af Svithiod, som kommer
af Sveit följe, krigshär, och Thiod folk, då det
skulle betyda härfolket. Den andra, yngre, anser
namnet komma af ett gammalt ord Svidar, beslägtadt
med Svidudr, ett Odins tillnamn, som betyder den vis
och stark görande. Af Svidar blef Sviar, Svear, som
således ursprungligen betydde: de vise och starke. I
invandringssagan talas deremot om Asarne och deras
höfding Odin.

Men Odin och Asarne – vi hafva ju nyss hört gudarne
nämnas så! –

Orsaken ligger deruti, att när Svearne kommo, funno
de här före sig i hufvudsaken samma religion, som de
sjelfva egde, men blefvo äfven snart öfvertygade,
att de (Svearne) stodo i bildning långt öfver
Götarne. Denna bildning erkändes och vördades af
Götarne, liksom alla källor öfverensstämma deruti,
att Asatrons och Asagudarnes sjelfva vagga och härd
förlägges hos Svearne. Lättligen uppstod nu hos
Svearnes anförare tanken på att riktigt grundfasta
detta sitt anseende och derpå grunda sin öfvervigt
öfver Götarne. Derför togo så väl den förnämste af
höfdingarne, hvars egentliga namn skall hafva varit
Sigge Fridulfsson, som äfven de öfrige, hvilka omgåfvo
honom, gudarnes namn och gåfvo sig ut för dem. Och
detta gick så mycket lättare för sig, som man trodde,
att menniskor kunde återfödas och att gudarne ofta
nedstego på jorden och lefde såsom menniskor bland
menniskor för att lära och lyckliggöra dem. Den prakt
och ståt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free