Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Odin och Asarnes invandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarmed de invandrande visste att omgifva sig, äfvensom
de öfverlägsna egenskaperna hos Sigge Fridulfsson,
bidrogo äfven att gifva styrka åt deras utsago.
Odin (Sigge Fridulfsson) uppträdde således egentligen
icke såsom stiftare af en ny religion, han utbildade
och ombildade endast, hvad som förut till sina
grunddrag fans, liksom han ordnade samhället och
bygde det på religionen såsom grund.
Man finner lätt, huru föga trovärdighet man kan
tillerkänna dessa sagor, hvilka måste innehålla en
sammanblandning af Odin och Asarne såsom menniskor och
såsom gudar. Grunddragen i det nordiska folklynnet,
sådant det visar sig i senare, af underrättelser
mera belysta, tider, och det såväl i afseende på
samhällsinrättning som seder och bruk, måste likväl
hafva haft någon begynnelse, hvarur de så småningom
utvecklat sig. Då nu sagorna sätta Odin såsom den,
hvilken sådde fröet till detta folklynne, må vi något
närmare känna, hvad dessa våra förfaders sagor veta
att berätta om denne man.
Odin var – heter det – så fager och vördnadsvärd
till utseendet, när han satt med sina vänner, att
allas hug gladdes dervid; men när han var i härnad,
då syntes han sina ovänner grymmelig. Men detta kom
deraf, att han kunde skifta utseende och skepnad,
på hvilket sätt han ville. Derjemte talade han så
snillrikt och enkelt, att alla, som hörde honom,
tyckte endast det vara sant, som han talade. I striden
kunde Odin göra sina fiender blinda och döfva eller
skräckfulla, samt att deras vapen beto icke bättre
än vidjor; men hans egna män foro fram utan brynja
och voro galna som hundar eller vargar, beto i sina
sköldar, voro starka som björnar och tjurar och dråpo
manfolk; men hvarken eld eller jern verkade på dem:
detta är kalladt berserksgång.
När Odin skiftade hamn, låg kroppen liksom somnad
eller död, men han var fogel eller odjur, fisk eller
orm, och for omkring i fjerran land. Med blotta orden
kunde han släcka eld, stilla sjö och vända vindarna,
dit han ville. Hans skepp Skidbladner kunde man svepa
samman som en duk och stoppa i en pung. Men stundom
väckte han upp döda män ur jorden eller satte sig
under galgar (eller hängda); derutaf kallades han
»gengångarnes eller de hängdes drotten.»
Alla dessa idrotter lärde Odin ut medelst runor och
de sånger, som galdrar heta, och derför äro Asarne
kallade galdrasmeder. Han kunde äfven den idrott, som
kallas Sejd och med hvilken största makt följde. Sejd
var ett slags trolldom genom kokning af örter, och
genom den kunde han veta menniskors öden och ovordna
ting, så ock förorsaka menniskors bane, olycka eller
vanhelsa, liksom förtaga den ene vett och styrka och
gifva åt en annan. Denna konst syntes dock för män så
skamlig, att den lärdes och bedrefs nästan uteslutande
af qvinnor (Valor eller Völvor). Men de flesta af
sina idrotter lärde han endast blotgodarne (också en
benämning på de 12 Asarne, som äfven kallades Diar
eller drottnar), och voro de honom näst i all visdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
