Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Sagan om Adil och Rolf Krake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hafver han fält trenne berserkar, men der äro
lika många igen.» Bröderne lagade sig fördenskull
i ordning, väpnade sig och redo hastigt till
stridsplatsen.
Framkomne sågo de, att berserkarne hade en half
gång till så mycket folk som Svipdager, hvilken
dock stridde manligen; men han hade förlorat sitt
ena öga och var öfverhöljd af sår, och folket föll
till höger och venster om honom. Konung Adil syntes
icke i slaget.
Härmed förhöll sig så, att de landsförvisade
berserkarne samlat folk för att hämnas sin skymf,
och härjat och bränt, hvar de farit fram. Svipdager
hade tågat emot dem, och konungen hade lofvat att
med annat folk komma honom till hjelp. Adil hade dock
uteblifvit från striden.
Hvitserk och Bejgader gingo emellertid väldeliga
fram i striden, och manfallet blef allt större på
berserkarnes sida. Sedan bröderne så lekt med de
tre ännu qvarlefvande af dem, att de alla stupat,
var segern afgjord. – Nu kommer Adil fram med sitt
folk och tackar bröderna för deras bevisade mandom.
Så fort Svipdager blifvit återstäld från sina sår,
hvilket likväl drog ut på tiden, oaktadt all den
omsorg och vård, drottning Yrsa egnade honom,
gick han strax inför konung Adil och sade »sig
vilja uppsöka en annan konung, som bättre visste
att löna en manlig handling.» Konungens böner och
löften förmådde intet på hans fattade beslut. Sedan
Svipdager och hans bröder tagit afsked af konungen
och tackat drottningen för all hennes välvilja och
godhet, redo de sina färde.
Först togo bröderne vägen hem till gubben Svipur
för att fråga honom till råds. »Hederligast synes
mig eder vara» – sade den gamle mannen – »att fara
till konung Rolf i Danmark och hans kämpar, och
äro hos honom församlade de förnämste män ifrån
hela nordlanden, och alla grannkonungarne äro honom
skattskyldige. Frikostig och trofast mot sina män,
ljuflig och behaglig mot de arma och förtryckta,
är han sträng och förfärlig mot sina fiender.» –
Dessa ord bestämde bröderna. De togo afsked af fader
och moder och gåfvo sig på väg till den berömde
konungen. När de kommo fram till konung Rolf, gick
Svipdager strax inför honom.
Konungen frågade, »hvem han vore.» – Svipdager uppgaf
sitt och brödernes namn; »och hafva vi» – tillade
han – »uppehållit oss någon tid hos konung Adil.» –
»Hvi for du då hit» – sporde ytterligare konungen –
»då du väl visste, att föga vänskap råder mellan mig
och konung Adil?» – »Det vet jag väl» – gaf Svipdager
till svar – »icke desto mindre har jag och mina
bröder velat blifva edra män, om lägenhet gifves,
ehuruväl eder torde litet tyckas om vår ankomst.» –
»Aldrig» – genmälde konungen – »hade jag ärnat skaffa
mig vänner af konung Adils folk; men jag vill dock
taga emot eder, ty jag tycker, att den gör bättre,
som ej visar eder bort, emedan jag ser eder an som
gilda kämpar, hafvande dessutom försport stort beröm
om eder, synnerligen om eder sista strid med konung
Adils berserkar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
