- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
45

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Sagan om Adil och Rolf Krake

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svipdager frågade då konungen, »hvilket ställe han
ville förordna åt dem att sitta uppå.»
Konungen visade dem till sätes vid en kämpe,
som hette Bialke, men tolf mans rum skulle de lemna
framom sig på bänken.

Bröderne sätta sig, som konungen befalt, och Svipdager frågade
»för hvilka de tolf platserna skulle stå lediga.» – »Der sitta»
– fick han till svar – »konungens berserkar, när de
komma hem; nu äro de borta i härnad.»

Led emellertid sommaren fram allt intill berserkarnes
hemkomst om hösten. De gingo efter sin vana man
för man fram i konungssalen, och den förnämste
af dem frågade, »om någon der satt i salen, som
vågade förlikna sig i tapperhet med honom.» Undan
för undan gåfvo alla härtill undfallande svar,
men när frågan kom till Svipdager, sprang han upp,
svängde, sitt svärd och sade: »i ingenting är jag
sämre än du.» – »Hugg då först till i min hjelm»,
svarade kämpen. Svipdager gjorde så, men hans svärd
bet icke. Då ville de begynna striden, men konungen
sprang fram emellan dem och skilde dem åt, sägande,
»att sådant icke anstode dem, utan skulle de efter
den tiden räknas för jemnlikar och båda vara hans
vänner.» Derpå förliktes de, och voro sedan alltid
i en rad eller flygelarm, när de lågo i härnad,
och hade de ständigt seger, hvar de kommo.

En qvinna vid namn Bera hade trenne söner, af hvilka
dock endast den yngste och mest älskade var hemma
hos modern. För de båda äldre hade moderns stuga
redan länge sedan blifvit för trång; de hade dragit
ut i verlden, och den ene hade stannat på Seveberget,
den andre dragit till Götaland och der blifvit tagen
till konung. De voro alla reslige och starke män; men
Bodvar, den yngste, var den manligaste och fagraste
man i hela landet.

En gång sporde Bodvar sin moder, »hvarest hans fader
vore.» Hon berättade då, »att hans fader var Björn,
konungens son, och att han blifvit af sin styfmoder,
hvars kärlek han afvisat, förvandlad i en hvit björn,
som förödde konungens hjordar och derför af hans män
blifvit dödad. Sjelf hade hon blifvit af drottningen
tvingad att äta af björnens kött, men förmådde blott
äta en bit, den andra kräktes hon upp.» – Bodvar
blef af dessa underrättelser upptänd af begär att
hämnas sin faders död och sade: »ond skall trollets
lön blifva, så drottning hon är, och synes det mig,
som mina bröder med större skäl bort hämnas på henne,
men det skall blifva min sak.» Bera rådde honom
laga så, att drottningen ej kunde begagna sig af sin
trollkonst, och så gingo de båda till konungens gård.

Konungen hette Ring och höll sin drottning mycket
kär för hennes skönhets skull, ehuru han väl visste,
att hon var ond till sinnes, och ehuru han tyckte
det vara underligt med sin försvunne son.

När Bera och hennes son kommo inför konungen,
berättade hon, huru allt sig tilldragit hade, och
visade konungen en ring, som hon med konungens
tillåtelse framtagit under björnens venstra bog,
då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free