- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
52

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Konung Rolfs hof och Hottur Bondesson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skinnet medföljde, hvarefter de skulle tillpyntas
det värsta svennerne kunde.»

Rolf och kämparne kommo emellertid till
salsdörren. Svipdager sade då: »Emedan jag är
bekant här tillförene, vill jag gå först in, ty jag
misstänker mycket svek vara härinne för oss tillredt;
men låtom oss icke märka, hvem af oss som är konung
Rolf.» – Gick så Svipdager främst, derpå hans bröder,
så konungen och näst efter honom Bodvar och de
öfrige. Hvar och en af dem hade sin hök på axlarna,
som på den tiden ansågs för en stor prydnad. Konung
Rolfs hök kallades Habrok.

Svipdager märkte granneligen, vid han steg fram i
salen, hvar en myckenhet forsåt voro lagda för dem,
men de kommo lyckligt der förbi så långt fram,
att de kunde se konung Adil, der han satt i sitt
högsäte och yfdes. Adil, som förut visste om Rolfs
färd och ändamålet med densamma, tog då först till
orda och mälde: »och nu är du kommen hit, stallbroder
Svipdager!» – »Nu vill jag» – svarade denne så högt,
att det kunde höras öfver hela salen – »för dessa tolf
kämpar emottaga den lejd och säkerhet af dig, konung
Adil, på hvilken jag haft lofven, sedan jag ryckte
ut mot berserkarna för dig.» Adil jakade härtill och
bad dem träda dristeliga fram i salen. De märkte nu,
att lönliga fallgrafvar voro anbragta rundt kring
salen och att tapeterna, som skulle vara salen till
prydnad, voro frambrutna. Bakifrån dessa framrusade
också beväpnade män, som på det häftigaste anföllo
Rolf och hans kämpar. Men dessa togo manligen emot
och klyfde de anfallandes hufvuden allt neder genom
tänderna, så att de föllo såsom risbuskar. När Adil då
märkte, att denna leken icke dugde, stod han upp från
sitt säte och befalde stillhet i salen, så att han
och hans styfson konung Rolf kunde språkas vid. Inom
sig svälde han dock af vrede och harm öfver sina mäns
fall. »Litet håller du nu din en gång gifna lejd,
konung Adil» – sade då Svipdager – »och helt ärelös
bevisar du dig mot slika män.»

Derpå satte de sig neder, Svipdager, Hjalte och Bodvar
och dernäst konung Rolf, så att han icke skulle blifva
igenkänd. – Sedan nu de döde blifvit bortburna, lät
konung Adil göra upp långa stockeldar utefter hela
golfvet, hvarvid han och hans män drogo sig åt ena
sidan af väggen, närmast utgången, så att de sutto
midt emot Rolf och hans kämpar. »Icke är för mycket
berättadt om eder manlighet» – sade konung Adil
till Rolf och hans kämpar – »dock inbillen I eder
vara för mer än alla andra.» – Emellertid lät han öka
eldarna, så att de blefvo outhärdeliga, viljande
sålunda utröna, hvem som vore konung Rolf. Detta
märkte Bodvar och några andra, hvilka sökte skydda
konungen för elden, utan att röja honom. Men då elden
kom allt närmare och hettan ej mera kunde uthärdas,
sprungo Rolf och hans män upp, kastade sina sköldar
på elden, och Bodvar och Svipdager och Hjalte fattade
hvardera i en af dem, som varit med om eldandet, och
kastade dem midt i lågorna, sägande: »njuten nu lönen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free