Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Sagan om Ingiald Illråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola blifvit till offertjänstens och konungahofvets
underhållande anslagna af Yngve Frej, den andre
regenten i ordningen från Odin.
Upsala tempel må här få en kort beskrifning, så mycket
mer som händelserna i den saga, vi hafva för oss,
liksom i den vi lemnat, tilldragit sig invid dess
murar.
Det var praktfullt och vidt beryktadt, detta
Asalärans förnämsta tempel i Norden, att döma efter
lärde mäns berättelser om detsamma. Yngve Frej
uppbygde det i en skön nejd i Vaxala härad. Sven
Estridsson, som vistades 12 år i Sverige hos konung
Anund Jakob, har berättat om all dess härlighet
och prakt för biskop Adam af Bremen, som derefter
upptecknat en beskrifning om detsamma. Af spikar,
som man vid gräfning funnit i jorden, synes, att
det varit prydt med guld; ty på dem sutto, när de
hittades, droppar af smält guld. Stenmuren har då
varit beklädd med plankor, på hvilka guldplåtar
varit fastspikade, hvartill vi kunna sluta af den
ofvannämnde biskopens berättelse, då han säger, att
templet helt och hållet var prydt med guld. Väggar
och tak – säga andra berättelser – voro öfverdragna
med guld, och omkring takåsen hängde en guldkedja,
som räckte rundt omkring hela templet, så att allt
glimmade af guld och spridde sin glans vidt omkring
i nejden. Vid ingången stod ett träd af okänd art,
som grönskade sommar och vinter.
Enligt beskrifningarna om andra fornnordiska afgudahus
synes Upsala tempel bestått af tvänne delar:
försalen och den egentliga helgedomen. Försalen
var en stor aflång byggnad, försedd med bänkar och
eldstad och skild från helgedomen genom en dörr
eller ett förhänge. Här församlades vid de stora
offerfesterna menigheten, här sutto konungarne
och höfdingarne i för dem inredda högsäten; öfver
elden kokades stycken af de offrade djuren till det
heliga gillet, som följde efter offret, och öfver
elden buros äfven mjödhornen. Helgedomen var mindre
än försalen, ungefärligen svarande mot koret i våra
nuvarande kyrkor. Här sutto i trenne högsäten Odin,
Thor och Frej (Thor i midten, Odin på högra och Frej
på venstra sidan om honom), och de öfrige gudarne i
en halfkrets omkring altaret. Gudarnes bilder voro
i kroppsstorlek, rikt prydda med guld och sifver. På
altaret, som ofvantill var af sten och beslaget med
metall, låg den heliga ringen, vid hvilken ederna
aflades. Der stod äfven den stora offerskålen[1] af koppar, hvari offerdjurens blod upphemtädes.
Hästar, tjurar och oxar voro företrädesvis bestämda
till offer; men äfven understundom menniskor, till
och med drotten sjelf måste i svåra och olyckliga
tider gifva sitt lif till en försoningsdöd för
folket. Ty behofvet af en försoning ligger fördoldt
i hvarje hedendoms offer, och det derför att detta
behof finnes i hvarje menniskas bröst, ehuru det hos
olika uttalar sig olika.
En helig lund, »Odins lund», låg vester om
templet, och invid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
