- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
63

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Sagan om Ingiald Illråda - 3. Sagor från den äldre hednatiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inse, huru litet det var att bygga på troheten hos
de folk, hvilka genom branden i Upsala blifvit hans.

Länge var ofrid sedan mellan Granmar och
Ingiald. Slutligen åstadkommo bägges vänner, att de
tre konungarne Ingiald, Granmar och Hjorvard satte
stämma sins emellan och gjorde fred och förlikning,
som skulle stånda, medan de tre lefde; och vardt
freden bunden med eder och löften.

Våren derpå for Granmar till Upsala att blota, som
sedvänja var mot sommaren, på det att frid skulle
vara. Föllo då offerspåren så för honom, att han icke
månde länge lefva.

Hösten samma år foro Granmar och Hjorvard i gästning
på sina gårdar och befunno sig på Sela-ön i Mälaren.

När Ingiald fick veta detta, styrde han dit en natt
med sin här, kringrände gården, der konungarne voro,
tände eld på den och uppbrände den med alla, som
derinne voro, hvarpå han lade under sig Södermanland,
varande nu en våldskonung öfver allt Svithiod. –
Alla Ingialds försök att underlägga sig Östergötland
voro dock fåfänga, och led han alltjemt mycken ofrid
af konung Högne.

Fjerran ifrån kom hämnden för dessa illdåd öfver
konung Ingiald. Ivar, en konungason från Skåne, kom
hem från sina vikingafärder och sporde om sin faders,
konung Halfdans, och sin farbroders, konung Gudröds,
död, hurusom den senares hustru Åsa, hvilken var
Ingiald Illrådas dotter och honom lik i skaplynne,
vållat, att Gudröd dödat sin broder, hvarpå hon låtit
dräpa konung Gudröd sjelf samt så flytt till sin
fader. Ivar sammandrager nu en stor här och begifver
sig dermed skyndsamt upp till Svithiod.

Ingiald och hans dotter befunno sig på Ränninge[1]
i gästning, då tidenderna kommo, att Ivar med sin
här var helt nära. Ingiald insåg, att han ej kunde
möta honom i strid, ty tid var ej att samla folk,
och gåfve han vika, insåg han, att hans många fiender
månde drifva till från alla håll. Beslöt han då
med sin dotter Åsa att dö, men på ett sätt, som man
länge skulle minnas i Norden. Han lät tillreda ett
härligt gästabud, och om qvällen lät han lägga eld
under huset, hvilket uppbrann till marken med konungen
och alla hans män. For så den siste Ynglingakonungen
i Svithiod till Odin i Valhall.

*



3.

Sagor från den äldre hednatiden.


Vi komma nu till några sagor, om hvilkas händelser
det är omöjligt att säga, när de hafva tilldragit sig.
Men de tillhöra dessa äldsta


[1]
Man anser den hafva legat på Fogdön i Mälaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:57:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/1/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free