Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Vaulunder Smed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rustningarna och svärden, som Vaulund förfärdigat i sin
ensamhet, blixtrade emot dem med en egen glans. På en
bastrem i taket hängde icke mindre än 700 ringar af
det största värde. Nidad tog ner remmen och räknade
ringarna. Den skönaste af dem behöll han, men trädde
de öfriga åter på remmen och upphängde den på sitt
ställe, hvarpå han och hans män fördolde sig hvar de
kunde i salen.
Kom så från jagten Vaulund, hemlängtande jägaren,
och skred långsamt fram på vägen lastad med en björn,
jagtens byte. Tänkte han i sitt sinne på sin hustru,
huru fordom
hon inne gick
långs höga salen,
stod å golfvet
och höjde sången.
Han gick till elden
att björnen steka;
högt flammade riset
af torra furen,
den vindtorkade veden,
framför Vaulund.
Han satt å björnfäll,
Elfvernas sällskap,
räknade ringarna,
och en saknade.
Då tänkte han, den hade
Allhvit den hvita
och vore återkommen.
Satt så länge,
han somnade,
men han vaknade
utan glädje;
fann å händer
tunga banden
och å fötter
fjettrar spända.
Hvilka äro hjeltar,
som å mannen
hårda tågen lade
och mig bundo?
Hvar fick du Vaulund,
Elfvernas höfding,
våra skatter,
i Ulfdalen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
