Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berättelser ur Sveriges sagoålder
- Sagan om Hjalmar och Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skildes jag nödgad
från fagra sången,
som tärnorna sjöngo
vid Sota-skär.
Bort jag skyndade,
skildes med hären
för sista gången
från trogna vänner.
Bär nu till kungssal
brynjan och hjelmen,
dem du för alla
der skall visa;
hugen lär hvälfvas
hos kungadottern,
när hon ser brynjan
för bröstet huggen.
Drag mig af handen
guldringen röda,
gif den åt unga
Ingeborg.
Må han hos henne
hugfästa sorgen,
när hon aldrig
mera mig ser.
»Ett vill jag bedja dig», sade sedan Hjalmar, »att
du ej låter mig vara lagd i hög med dessa berserkar,
utan förer mig till Upsala». – Odd lofvade detta,
drog ringen af hans hand och tyckte, ätt det nu
började lida med honom. Hjalmar båd honom ännu helsa
stallbröderna i Upsala och qvad slutligen:
Korp flyger östan
från höga eken;
följer honom efter
örn ej mindre.
Det är den sista
örn jag mättar:
han skall suga
skummande blodet.
Så dog Hjalmar. Odd förde tillsammans de fallna
kämparne och och kastade upp högar öfver dem på
stranden, och fick en hvar sina vapen med sig, så
att Angantyr slumrade vid sidan af sin Tyrfing.
Många rykten gingo sedan om högarna på Samsö strand,
huru eldar vid midnattstid lyste från dem och huru
bullret och dånet från de högresta kämparne hördes
öfver hela ön. – Likaså reste Odd högar öfver sina
och Hjalmars män, hvarpå han bar Hjalmar på skeppet
för att föra honom till Upsala, såsom han begärt.
När han kom dit, tog han Hjalmar på sina skuldror och
lade honom framför dörren till konungasalen. Derpå
trädde han inför konungen med Hjalmars brynja och
hjelm, hvilka han nedlade för honom, berättande
om Hjalmars fall. Sedan gick han till Ingeborg och
lemnade henne ringen med de orden: »här är ringen,
som Hjalmar sände dig, när han dog, och sin helsning
derjemte.» Ingeborg höll på att sömma en mantel
åt Hjalmar, när Odd trädde inför henne. Hon mottog
ringen ur Odds hand utan att säga ett ord, såg på
honom och dignade så död neder. Då tog henne Odd på
sina armar och bar henne till Hjalmar, sägande: »döda
skolen I nu njuta den lycka, som ödet nekade eder,
medan I lefden.» – Sedan sade Odd, att graföl skulle
drickas efter de döda, och Hjalmar och Ingeborg
läggas i samma hög, och blef det, som han ville;
ty den sörjande konungen lät honom råda.
Odd for sedan verlden vida omkring under skiftande
öden och dog i hög ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0088.html
