- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
102

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagubrott om Bråvalla slag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härifrån vill jag tala.» Konungen sporde då: »Hvem
är bland Asarne Rörek?» Horder qvad:

Han är Häner,
fegast bland Asar,
dock mot dig hätsk.


»Hvem är bland Asar Helge?» frågade Ivar
ytterligare. Horder qvad:

Heimdal han är,
dummast bland Asar,
men mot dig hätsk.


Ivar sade: »Hurudan månde då jag bland Asar vara?»
Horder qvad:

Du månde för Asar
mest vara förhatlig,
som Midgårdsormen.


Då svarade konungen och var mycket vred: »Der så
är, att du förkunnar mig min död, så säger jag dig
det tillbaka, att du ej heller länge skall lefva;
ty jag ser och känner dig väl, der du står, lede
jätte. Kom nu närmare i färd med Midgårdsormen och
låt oss försöka hvarandra.» Han var nu så förifrad,
att han sprang upp på skeppsbord och öfver relingen
i hafvet. Horder störtade sig äfven utför berget, och
de som på skeppen voro, sågo sedermera hvarken Horder
eller konungen, ty ingendera kom sedan upp igen.

Derpå läto höfdingarne med lurarna gifva tecken,
att folket skulle gå i land och hålla ting. När nu
blef bekant, att konungen var död, rådgjordes om,
hvad man skulle företaga med den stora hären. Men då
ingen hade någon sak med konung Radbart, beslöt man
att låta hären skiljas. Och när de fingo god vind,
seglade en hvar hem till sitt igen.

När konung Radbart nu sporde, att Ivar var död,
utrustade han sin styfson med skepp och manskap, att
han skulle återtaga sitt fädernerike. Harald kom så
till Seland och blef der antagen till konung. Derpå
höll han sin led till Skåne, hvilket rike hans moders
fränder tillförene egt, och bemäktigade sig så väl
detta som alla de riken, hvaröfver hans morfader
varit rådande, men hade han dock till en början många
strider att utstå. Ty emedan han blott var 15 år, när
han först blef konung, ville många af deras ättlingar,
som af Ingiald Illråda blifvit förjagade, återtaga
sina fädernefylken. Men Harald besegrade dem alla,
och fick någon behålla sitt rike, så blef han Haralds
skattkonung. Han förde sedan i främmande länder vidt
omkring sina vapen och höll så många fältslag, att
före honom ingen i hans slägt utmärkt sig genom så
stora krigsbedrifter. Deraf blef han kallad Harald
Hildetand,
det är krigets tand, af Hildur, som betyder
krig. I striderna nytjade han hvarken brynja eller
sköld, och trodde man derför, att han i sin ungdom
genom den trolldom, som kallas Seid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free