- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
125

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle tillsäga Björn, Hvitserk och Sigurd, att han
ville hafva möte med dem och deras vittraste män.»
Sedan nu bröderne och de förnämste höfdingarne samlat
sig hos honom, sporde Ivar, »om de funnit något råd,
som gåfve mera förhoppning om seger än tillförene?»
– Men de svarade, att de det icke kunnat, utan
väntade de nu, som förr, att hans råd skulle vara dem
gagneligast.» – Då sade Ivar: »Jag har ännu ett råd,
det vi ej hafva frestat. Vi skola, när det skymmer
på, lönligen begifva oss till skogen, som ligger
här bredvid, men lemna härbodarna qvarstående efter,
och måste hvarje man i hären hugga så stor vedbörda,
som han förmår bära, hvarefter vi draga mot borgen på
alla vägar och kasta eld i veden utanför muren. Tyckes
mig då, att derutaf skall blifva så stort ett bål,
att borgmuren springer sönder, om vi dertill hjelpa
med vallslungor.»

Bröderne gjorde nu, såsom Ivar rådt dem till, och
det gick äfven efter Ivars förväntan. Vallslungorna
gjorde så stora öppningar i den upphettade muren,
att det ej mera var svårt intränga i borgen, och, när
man nu fick strida på jemn mark, dröjde det ej länge,
innan bröderne hade besegrat borgamännen, hvilka dels
stupade, dels flydde. Bröderne fingo ett stort byte
och uppbrände hela fästet, så att de lemnade efter
sig blott en grushop, när de tågade bort.

Derpå höllo de åter till hafs, och de södra länderna
fingo tillräckligt veta af, att Ragnars söner funnos,
och var förskräckelsen för deras blotta namn så stor,
att det minsta barn visste berätta om deras grymma
framfart och kände deras namn. Men å en annan sida
växte äfven deras ryktbarhet, så att man sade, att
deras likar ej funnes i hela verlden. Kommo de så en
gång till en annan befästad stad, som hette Luna,
hvilken de äfvenledes uppbrände, ärnande icke förr
låta af, än de intagit sjelfva Rom.

Rom var en urgammal stad, anlagd redan 700 år
före Kristi födelse, och var hufvudstad i det
stora romerska riket, som till slut innefattade
alla länder i Europa vester om Rhein och söder om
Donau samt dessutom alla de länder, som omgifva
Medelhafvet i så väl Asien som Afrika. Detta stora
rike delades år 395 i tvänne, som kallades det
öst-romerska och vest-romerska riket. Af dessa båda
egde det öst-romerska ganska länge bestånd, ehuru
dess område efter hand så förminskades, att det
till slut endast bestod af hufvudstaden och närmaste
område. Det vest-romerska upplöstes redan 476 efter
Kristi födelse, och hade då alla dess länder intagits
af germaniska folk. Sjelfva staden Rom bibehöll dock
sitt gamla anseende, förnämligast derför att det
vesterländska kristna Europas förnämste prest der
hade sitt säte. För öfrigt hade den redan före 476
blifvit af germaner intagen och plundrad. Vid denna
tid, då Ragnars söner härjande foro fram öfver hafven,
mot slutet af 700-talet, egdes större delen af Italien
af ett germanfolk, som kallades Longobarder, hvilkas
rike dock sedermera blef eröfradt af Carl den store.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free