- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
128

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qvar. Sjöng han sedan, under sina svåra plågor en
sång om alla sina beståndna strider och sina många
bedrifter.

Höggo vi med svärd.
Var det ej långt tillbaka,
när vi till Götaland gingo,
gåfvo lindormen bane.
Fick jag då Thora,
och nämndes jag sedan
Lodbrok af männen,
allt för den striden.
Men Lindormens bane
gaf strålande lön åt Ragnar.

Höggo vi med svärd.
Var det i min ungdom,
när vi i Öresund
vunno åt vargar blodsår
och åt fotgula foglar
mat förskaffade.
Högt sjöngo svärden
i blanka hjelmar;
allt var hafvet blodfullt,
korpen vadade i blod.

Höggo vi med svärd.
Växte väldiga striden,
innan Freyr konung föll
i Flemmingslandet.[1]
Beto blåa svärden
skarpt i guldlagd brynja,
färgades röda af blod.
Hård var sårudden fordom.
Gräto tärnor morgonstriden,
månget rof fick vargen.

Höggo vi med svärd.
Hård föll stormen på skölden,
männen föllo till jorden
i Northumberland.[2]
Var det en morgon arla,
männen flydde
ur Hildurs-leken,[3]
och hvassa svärden
hjelmarna klöfvo.
Var det ej som ung enka
i högsätet kyssa?

Höggo vi med svärd.
Hårfagre svennen flydde
och enkans talvän
arla om morgon.
Var det, som varma badet
vinskänkande tärnan
bar oss i Ila sund,
innan Orm konung föll.
Blodskölden såg jag brista,
brötos då kämparnes lif.

Höggo vi med svärd.
Höllo å Lindiseyre
med konungar trenne
blodiga svärdsleken.
Få månde det fägna.
Föll mången i varggapet.
Höken slet kött med ulfven,
att han lyckligt skildes dädan.
Irars blod i hafvet
flöt bland slagna kroppar.

Höggo vi med svärd.
Hvad är för hjelten bättre
än att i spjutstormen
främst undergå döden?
Ofta sörjer den sitt lif,
som aldrig af nöden trycktes.
Ondt sägs vara att egga
arga örnen till svärdslek.
Kommer hjertat aldrig
hugblödig man till gagns.

Höggo vi med svärd.
Håller jag det för lag,
att en gångar mot en
jemnt uti striden.
Att sven ej flyr för sven,
var hjeltars adel länge.
Alltid skall tärnornas vän
modig vara i svärdsdån.

Höggo vi med svärd.
Det har jag städse rönt,
att vi stå under ödet.
Få undgå nornornas lag.
Ej tänkte jag Ella
skulle min ålder ända,
då, när hans män blödde
och skeppen vi körde i djupet.
Vida jag mättade vargen
med rof i Skotlands-fjärden.


[1] Flandern.
[2] Nordöstra delen af nuvarande konungariket England.
[3] Stridsleken af Hildur, en af valkyriorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free