Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Ansgarius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af beundran öfver de praktfulla ceremonierna i de
kristna templen, hade tanken liksom blifvit riktad mot
den främmande Guden och mången vändt sig till tron på
honom, såsom af alla gudar den högste och mäktigaste.
Den fromme kejsaren mottog med glädje de nordiska
sändebuden, och mannen, som han gaf dem med sig till
deras hemland, var Ansgarius.
Ansgarius var en munk från Corbeys kloster i norra
Frankrike. Han var född år 801 och var som gosse af
ett gladt och hurtigt lynne. Vid fems års ålder dog
hans moder, en from och gudfruktig qvinna, och då blef
han af sin fader insatt i klosterskolan i Corbey. Här
hade han en gång en dröm, som blef af det största
inflytande på hela hans lif. Han drömde nämligen, att
han gick på en sumpig väg, och det var ganska svårt
att komma fram, Då såg han vid sidan om sig en annan
väg, som var jemn och banad, och på den vandrade en
skara hvitklädda qvinnor, bland hvilka han igenkände
i en sin egen moder. Han utsträckte sina armar och
ville skynda i hennes famn, men han sjönk ned i dyn
och kunde omöjligen komma derifrån. Då sade en af
qvinnorna, som var utmärkt framför de andra genom
en himmelsk skönhet och värdighet och som han ansåg
vara jungfru Maria, Jesu moder: »Vill du gerna till
din moder?» – Och då Ansgarius svarade, »att han intet
högre åstundade», sade hon: »Vill du komma till oss,
så försaka allt verldsligt prål och fåfänglighet;
ty ingen kan följa oss, som derutinnan sätter sin
glädje.»
Denna dröm och orden, som den himmelska jungfrun
talat till Ansgarius, åstadkom en genomgripande
förändring i hela hans väsende. Hans håg vändes helt
och hållet från hvad som vanligen utgör ungdomens
glädje, han egnade sig uteslutande åt allvarliga
och nyttiga sysselsättningar och fördjupade sig i
gudliga betraktelser. Beständigt hade han i drömmar
uppenbarelser af Kristus och de heliga och mottog
uppmaningar att helt och hållet egna sig åt deras
tjenst.
En annan händelse bidrog äfven att uppskaka ynglingens
sinne och komma honom att tänka på förgängligheten af
all mensklig storhet. Kejsar Carl den store dog det
året, han hade sin första dröm, 814. Budskapet om
kejsarens död, den mäktige mannen, som han en gång
sett i all hans glans och majestät, grep mäktigt
det unga, för alla intryck öppna sinnet och lifvade
hos honom tanken på menniskans högre bestämmelse.
Några år efter denna händelse kallades Ansgarius
till det af kejsar Ludvig nära staden Paderborn
anlagda Corbeys kloster, der han blef föreståndare
för klosterskolan och tillvann sig genom sitt stilla
lynne och sin fromma vandel, genom sina kunskaper
och sitt nit för ungdomens undervisning den största
aktning af så väl kamrater som förmän.
När de svenska sändebuden kommo, var Ansgarius i
Danmark, dit han blifvit skickad af kejsaren för att
der utbreda Kristi lära. Nu blef han återkallad till
det kejserliga hofvet och tillspord, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
