Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången och visade sig mycket ond, sägande sig skola
taga gossen med våld. Men lika orubblig, lika lugn
och beslutsam som förra gången, hörde Håkan bonde på,
hvad den mångordige norrmannen hade att säga. När han
slutat, sprang en träl fram bakom bondens huskarlar
och svängde i handen en dynggrep, med hvilken han
hotade att illa tilltyga norrmannen. Den skammen
kunde denne icke uthärda, utan skyndade sig bort,
undgående med knapp nöd att blifva slagen af trälen.
Hakon begaf sig nu åter till Norge med oförrättadt
ärende och kunde der för Gunhild, till hennes stora
förargelse, berätta blott det, »att han hade sett
Olof Tryggvasson, men ej kunnat taga honom.»
Två år vistades Astrid och hennes son hos den ädle och
myndige bonden. Men då fick Astrid en stor längtan att
besöka sin broder Sigurd, som vistades i Gardarike
vid konung Wladimirs hof och njöt hos honom stort
anseende. Håkan den gamle skaffade henne och hennes
följe plats på ett köpmansskepp, som skulle segla
till Gardarike. Men på sjön blefvo de öfverfallna af
estländska vikingar, hvilka bemäktigade sig fartyg,
gods och folk. Några af folket dödades, de öfriga
skiftades tillika med godset mellan vikingarne,
och blefvo sålunda moder och son skilda från
hvarandra. Astrid blef förd till en slafmarknad
i Wenden och blef der köpt af en rik och högättad
köpman från Viken, hvilken igenkände henne, oaktadt
hennes torftiga kläder. Hans namn var Lodin, och
blef Astrid sedan gift med honom.
Olof Tryggvasson jemte den gamle Thorolf och hans
son Thorgils föllo på en vikings lott, hvilken genast
dräpte Thorolf, emedan denne syntes honom för gammal,
att han skulle hafva någon nytta af honom. De båda
gossarne bytte han bort mot en bock till en annan,
som i sin ordning mot en tröja och en kappa gaf dem
åt en vid namn Reas. Hos honom förblef nu Olof i sex
år och rönte der mycken godhet. Thorgils deremot blef
satt att förrätta trälarbete.
Då hände sig, att Olofs morbroder Sigurd kom till
Estland i konung Wladimirs ärende för att uppbära
skatten. Då nu Sigurd en dag med stort följe red
förbi Reas’ gård, föllo hans ögon på några gossar,
hvilka lekte derutanför. En fästade i synnerhet
hans uppmärksamhet genom sitt utländska utseende,
och Sigurd red fram till honom och sporde honom om
hans namn och härkomst.
Gossen gaf med frimodighet besked på den ståtlige
mannens spörsmål, och erfor Sigurd så, att Olof var
hans systerson. Han bad då gossen följa sig till Reas,
beslutande strax att lösköpa honom. Olof fordrade,
att Sigurd äfven skulle lösköpa hans fosterbroder
Thorgils. Sigurd gjorde så och tog båda gossarne med
sig till Holmgård, behållande dem hos sig utan att
till en början uppdaga något om Olofs börd.
En dag var Olof på torget och hade i handen en
liten yxa. Som han der gick omkring, fick han se den
vikingen, hvilken dräpt hans fosterfader Thorolf,
och kände genast igen honom. Olof sprang fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
