Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid det tillfället sände konung Olof till drottningen
en stor guldring, som han tagit från tempeldörren
på Hlade. Sigrid fann ringen vara helt kostbar och
prisade mycket konung Olofs gifmildhet. Alla beundrade
liksom drottningen konungens ring, men der voro hos
henne tvänne guldsmeder, som, när de vägde ringen i
handen, ingalunda instämde i det allmänna talet om
ringens värde, utan sågo på hvarandra och talade sins
emellan. Detta väckte drottningens uppmärksamhet, och
hon frågade, »hvad dem syntes om ringen.» De ville
till en början ej ut med saken, men på drottningens
uttryckliga befallning sade de, »att ringen icke var
äkta». Drottningen lät då bryta sönder ringen, och
man fann den vara af koppar inuti, endast belagd med
guld. Sigrid blef här öfver mycket vred, och sade,
»att Olof månde väl bedraga henne uti flera ting än
i detta enda.»
På utsatt tid anlände Sigrid och Olof till
Konghäll. Nar de nu kommo till tals med hvarandra,
sade Olof, »att Sigrid skulle antaga den rätta tron
och låta sig döpas.» Men Sigrid svarade härtill: »Icke
lärer jag gå ifrån den tro, jag hittills hållit, och
som mina fäder haft före mig. Icke heller lärer jag
sköta derom, att du tror på den gud, du behagar.»
Då vardt konung Olof vred och svarade hasteligen:
»hvarför skulle jag vilja hafva dig», och gaf henne
tillmälet: hednisk hund, slående henne derjemte i
ansigtet med sin handske, som han höll i handen. Då
stod drottningen upp och sade: »Detta månde en gång
varda din död, konung, Olof.» Och skildes så konungen
och drottningen från hvarandra.
Kort derefter gifte sig Sigrid med konung Sven
Tveskägg i Danmark, och det visade sig snart, att
hennes hotelse icke var blott ett tomt ord.
Konung Sven egde en syster, den sköna Tyri, som
varit gift med Styrbjörn och sedan med Burislef
i Wenden. Man tror, att hon var den egentliga
anledningen till Olofs uppförande, i det han ville
bli qvitt sin förbindelse med Sigrid för att få ega
den skona qvinnan, som han en gång sett, medan han
vistades i Gardarike och Wenden, måhända medan ännu
Styrbjörn lefde. Och det säges derjemte, att Sven
i Danmark gifvit honom hopp om hennes erhållande,
viljande äfven Sven upplösa föreningen mellan Sigrid
och Olof, för att sjelf genom Sigrid komma i godt
förhållande till den mäktige Sveakonungen Olof Svenske
(Olof Skötkonung), Sigrids son, och sålunda stadga
sitt välde i Danmark.
Tyri, som på inga vilkor kunde trifvas i Wenden,
kom kort efter mötet i Konghäll som flykting till
Norge och blef af Olof Tryggvasson på det vänligaste
emottagen. Hon var ej mera ung, Tyri knappast yngre
än Sigrid Storråda, men hon var dock skön ännu och
af ett så intagande väsende, att Olof genast bjöd
henne hand och rike. Tyri jakade härtill, och ännu
den samma vintern firades deras bröllop i Tönsberg.
Om våren började drottning Tyri tidt och ofta tala
med konung Olof, hurusom hon hade stora egodelar i
Wenden, men inga i Norge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
