- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
176

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder -    Olof Skötkonung och Olof Haraldsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olof Skötkonung och Olof Haraldsson.

Efter segern vid Swoldern skiftades Norges rike mellan
Olof Skötkonung, Sven Tveskägg och Erik jarl. Den
sistnämndes broder Sven gifte sig med Olof Skötkonungs
syster Holmfrid och fick af konung Olof hela hans
andel af Norge till jarladöme.

Sedan förflöto några lugna år, tills händelser mot
slutet af konung Olofs regering inträffade, som genom
det oväntade ljus, de spridde öfver vårt fäderneslands
inre förhållanden under dessa tider, och genom det
verkliga värde de ega såsom mera historiskt sanna,
till sin betydelse vida öfverträffa de tilldragelser,
vi hittills skildrat

Om Olof Skötkonung är för öfrigt det att säga, att
han var den förste konung i Sverige, som antog och
till sin död bekände kristendomen. Han kallade sig
äfven Svea-konung, en förändring, som blef en följd
af hans afvikande från fädrens tro. Till sitt lynne
var han stormodig, såsom modern, och tillika häftig
och lätt uppbrusande, hafvande höga begrepp om sin
värdighet såsom konung öfver det mäktigaste riket i
Norden. Men sträng var han i lagens handhafvande och
tålde icke att rättvisan kringgicks »Jag gat ej lida»
– låter den mindre rimkrönikan honom säga –

«att någor den andre skulle oförrätta
Jag var välvillig alla tillika,
hvad heller de voro fattiga eller rika.«


När konung Harald Grenske red upp från sina skepp
till Sigurd Storrådas gård, qvarlemnade han sin
fosterbroder Rane till skeppens vård. När nu
Rane fick veta, huru det hade gått med konungen,
drog han hasteligen hem till Norge igen till drottning
Asta. Så snart Asta sport de tidender, han medfört,
for hon upp till sin fader, som tog väl emot henne,
varande bägge mycket vreda öfver det rådslag, som
varit hade i Sverige. Om sommaren födde hon en son,
som vattenöstes af Rane och fick namnet Olof. Här
hos morfadern vistades Olof, tills Asta gifte om
sig med Sigurd Syr, en fylkeskonung i Ringarike,
då han följde med sin moder till Sigurds gård. När
han var tre år gammal, kom Olof Tryggvasson till
dessa trakter, utbredande kristendomen, hvar han for
fram. Hos Sigurd Syr blef konung Olof väl emottagen,
och så väl Sigurd sjelf som hans drottning Asta och
den treårige Olof blefvo då döpta, hvarvid konung
Olof stod fadder åt gossen.

När Olof Haraldsson nått sitt 12:te år, fick han
härskepp af sin styffader, att fara i härnad,
och satte Asta Rane, som uppfostrat Olof, till
höfding på skeppet. Men genast fick Olof af männen
konungsnamn, såsom plägsed var den tiden, att alla,
som foro omkring på hafven i viking, om de voro af
konungslig börd, fingo konunganamn, fastän de icke
hade något land att råda öfver.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free