Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Haraldsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först härjade Olof på de danska öarna, men mot hösten
vände han sig mot svenska skären, hvartill han tyckte
sig hafva tillräcklig orsak i sin faders död. I
Sotaskär på kusten af Södermanland kämpade Olof segrande
mot en viking vid namn Sote och höll sedan med sina
skepp öster ut till Mälaren, der han lade sig i hamn
vid Forn-Sigtuna, sedan han härjat på alla sidor.
Då Olof Skötkonung sporde dessa härjningar,
lät han med starka jernkedjor, som spändes tvärt
öfver Stocksund, tillspärra utloppet; så att den
norske sjökonungen icke skulle kunna undkomma,
samlande tilllika en stor här och flotta för att
alldeles tillintetgöra honom. Det led mot vintern,
när Olof Haraldsson och Rane fingo underrättelse
om dessa tillrustningar. De beslöto då genast att
vända om, men när de kommo till Stocksund, funno de
omöjligheten att der tränga igenom och fingo tillika
veta, att Sveakonungen redan stigit ombord på sina
skepp. Nu voro goda råd dyra. Men faran förökade
krafterna, och en mörk natt beslöto Olof och Rane
att låta genomgräfva Agnefit. Det var högt vatten då
i Mälaren och ett ymnigt regn föll, så att, sedan de
lyckats gräfva en graf öfver näset, gjorde sjön och
den starka strömmen resten, och med god vind seglade
Olof ut ur Mälaren och undkom den hotande faran.
Sålunda skall Konungssundet eller Söder-ström
i Stockholm hafva uppkommit, enligt sagans
förklaring. Att denna berättelse emellertid tillhör
legenden om S:t Olof är påtagligt, och det är till
och med enligt nyare forskare troligt, att näset,
som Olof genomgräfde, låg vester om Stäket, och att
misstaget uppkommit genom en förblandning af Stäksund
med Stocksund [1].
Sedan Olof Haraldsson derefter i tio års tid svärmat
omkring på alla haf och härjat på alla kuster, hade
han, just som han stod i begrepp att genom Njörvasund
(Gibraltar sund) draga till det heliga landet, en
dröm, enligt hvilken han beslöt att återvända till
Norge.
Det var år 1017 Olof Haraldsson landade vid sitt
hemlands kust. Mycket hade under de tio åren han
varit borta timat i Norden. Sven Tveskägg hade intagit
England och var nu död, och hans son Knut den store
herskade öfver både Danmark och England. Den tappre
och storsinte Erik jarl var död, och hans sön Hakon
hade tillträdt faderns jarladöme i Norge.
Hakon, som alldeles oförberedd blef öfverfallen af
Olof, måste med ed förbinda sig att lemna landet
och aldrig gripa till vapen för att återtaga sitt
fädernerike. Derefter drog Olof utefter kusten,
tills han kom till Opslo-(Kristiania-)fjärden, der
han lade i land i sitt fädernerike Vestfold och blef
vänligt emottagen af sin faders forna vänner. Härifrån
begaf han sig upp till Ringarike för att besöka sin
moder och sin styffader.
Tidigt en morgon på hösten nalkades Olof sin styffaders gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
