Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Haraldsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det månde ligga dem, som äro något tilltagsna,
tungt på sinnet, att Harald Hårfagers ätt och
konungadöme skall gå under. På intet vis vill jag
dock i denna sak blifva inblandad, förrän jag hört
de andra konungars på Uplanden betänkande, hvad de
ärna företaga. Är det derför mitt råd, att vi icke
frambära saken för allmogen, förr än jag ser, att
den kan hafva någon framgång, eller vi bekommit någon
styrka till det stora verket. Ty det skall du besinna,
att mycket är företaget, om du vill med härsmakt
strida mot konung Olof i Sverige och mot Knut, som
nu är konung öfver både Danmark och England. Men nog
tror jag, att du lätteligen lärer kunna församla en
stor hop folk, efter som allmogens sinne alltid är
efter förändringar och nyheter begärligt. Så gick det
tillförene, när Olof Tryggvasson kom hit till landet;
men han njöt dock icke länge konungadömet.»
Derefter tog Asta till ordet. »Sålundu är jag
till sinnes, min son», sade hon, »att jag är glad
öfver dig, och skall min glädje blifva ännu större,
allt eftersom din framgång blir större. Jag vill
dertill ingenting spara, som i min förmåga står,
ändock jag väl vet, att du kan vänta ringa hjelp
af mig. Men der som ettdera skall hända, vill jag
hellre, att du skall blifva öfverkonung i Norge,
äfven om dig skulle vara förelagdt att ej besitta
konungadömet längre än Olof Tryggvasson, än att du
icke skulle blifva större konung än som Sigurd Syr
och på sistone dö af ålderdom.»
Sedan detta var aftaldt, höllo Upländernas småkonungar
ett möte, hvarvid man stannade vid det beslut,
att en hvar skulle styrka allmogen att hylla Olof
Haraldsson till konung. Efter att sålunda hafva
vunnit konungadömet öfver södra Norge, drog Olof
norrut till Tronderna, der det dock ej gick så
lätt för honom att vinna sitt mål. Ty allmogen der
hängde fast vid jarlen, och äfven sedan denne och hans
förnämsta anhängare, bland hvilka befann sig den från
slaget vid Swoldern så ryktbare Einar Tambaskelfer,
flytt till konung Olof i Sverige, voro der många,
som blott väntade på hans återkomst för att gripa
till vapen för honom. Först efter jarlens död kunde
Olof Haraldsson säkrare räkna på Trondernes trohet.
Olof Haraldsson kallas i häfderna Olof digre
(tjocke), emedan han var af en kort och undersätsig
växt och starkt bygd. Till sitt utseende var han
mycket fager, med ljusbrunt hår och så skarpa och
brinnande ögon, att der fordrades mycken manlighet
för att uthärda hans blick, när han blef vred. Han
egde mycken vighet och var väl öfvad i alla idrotter,
var mästare i bågskjutning och simning, dertill mycket
förfaren i konsten att smida. Till sitt hufvudsäte
valde han Nidaros (Trohdhiem) och lät fullfölja den
af Olof Tryggvasson påbörjade grundläggningen, af en
stad derstädes
Konung Olof i Sverige var högeligen förbittrad öfver
förlusten af sina norska skattländer. Som han dock
icke kunde tro, att denne Olof skulle drista sig
att förmena honom skatten af dessa länder, uppdrog
han tvänne bröder Thorgöter Skarde och Asgöter,
konungens fogde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
