Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Haraldsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondehären upp och trängde sig med mycket larm och
vapengny omkring den gamle, vördnadsvärde mannen, för
att bättre kunna höra, hvad han sade. När det åter
blef ljudstilla, tog Thorgny till orda och sade:
»Annorlunda äro nu Sveakonungar till sinnes, än som
de tillförene varit hafva. Thorgny, min farfader,
kunde väl minnas Erik Ermundsson och visste om
honom berätta, att, den tid han var i sin lätta
ålder, drog han hvarje sommar i härnad och lade
många länder under sig, både Finland, Kyrialand,
Estland, Kurland och många andra dertill, och kan
man ännu se de jordborgar och andra stora verk,
som han der gjorde; dock var han icke så högmodig,
att han icke ville lida deras tal, som hade något
vigtigt för honom att framställa. Min fader Thorgny
var med konung Björn en lång tid och kände väl
till honom och hans seder; och stod Björns rike,
så länge han lefde, med stor makt och styrka utan
någon brist, ty han var vänlig mot sina män. Sjelf
hafver jag konung Erik Segersäll uti friskt minne,
och var jag med honom i många härfärder. Han förökade
Sveriges rike och försvarade det väldeligen; dock
var det oss tillåtet att tala med honom, när vi det
ville. Men den konung, som nu är, låter ingen tala
med sig, utan allenast det, som honom behagar, och
det drifver han med all häftighet. Deremot låter
han genom sin sorglöshet sina skattländer undangå
sig, men fikar efter Norge, som ingen Sveakonung
före honom eftersträfvat; och måste derför mången
man sitta i oro. Är det för din skull nu allas vår
vilja, konung Olof, att du gör fred och förlikning
med konung Olof tjocke, Norges konung, och att du
gifver honom din dotter Ingegerd till hustru. Men der
som du önskar vinna under dig igen de riken i öster,
som dina fäder före dig innehaft, då vilja vi alla
följa dig. Vill du nu icke göra det, som vi säga, så
vilja vi öfverfalla och dräpa dig; ty ingalunda tåla
vi ofrid och olag af dig. Så hafva våra fäder gjort,
då de på Mula ting öfverföllo och stöttade i en källa
fem konungar, hvilka voro uppblåsta af högmod, som du
nu är emot oss. Säg oss derför nu strax, hvilketdera
vilkoret du vill utvälja!»
Med dessa ord slutade Thorgny, och ett mäktigt
bifallssorl gick genom hela bondehären, och der
blef stormande gny och vapenbrak på tinget. När
det åter blef något tystare, sade konungen, »att
han ville låta allt så ske, som bönderne åstundade,
ty så hade Sveakonungar före honom alltid gjort, att
de låtit allmogen råda med sig». Dermed stillades
sorlet bland allmogen. Höfdingarne, konungen, jarlen
och Thorgny gingo sedan tillsammans och afhandlade
om detta ärende. Blef då fred och förlikning ingången
med konung Olof i Norge på de vilkor denne föreslagit,
och lofvade konungen honom sin dotter Ingegerd till
äkta. Hennes trolofning lemnade konungen i jarlens
händer och gaf honom full makt att afsluta detta
giftermål.
Derpå slutade tinget, och en hvar begaf sig
hem. Ragvald jarl drog först till Ingegerd,
konungadottern, som med oro afbidat utgången af
tinget och hennes kärleks öde. Nu gick hon glad och
lycklig jarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
