Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Haraldsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad som händt på Allshärjartinget grodde ännu i
konungens stolta sinne, och det kränkte honom, att
man ville föreskrifva honom lagar i hans husfaderliga
myndighet. Icke heller kunde han förlika sig med
den tanken, att den, hvars fader hans moder icke
velat hafva till man, skulle aftvinga honom hans
dotter. Emellertid fick Ingegerd full visshet om sitt
öde och skickade derom bud och underrättelser till
Ragvald jarl.
Jarlen hade knappt fått dessa underrättelser, förr
än ett nytt bud kom, medförande de tidender, att
sändebud österifrån voro komna till Sveakonungens hof
med anhållan om Ingegerds hand för konung Jaroslaw i
Gardarike och att det behagade konungen väl. Jarlen
lät nu bud utgå kringom hela Vestergötland, att
folket skulle vara på sin vakt mot härjningar och
fiendtligheter från norska sidan. Likaledes skickade
han bud till Konghäll till konung Olof för att låta
honom veta, huru sakerna stodo, förklarande tillika,
att han för sin del gerna ville hålla vänskap och
fred med Norges konung.
Harmligt kände sig konung Olof Haraldsson sviken, när
han fick dessa tidender. Han blef dyster till sinnes
och talade icke med någon på trenne dagar. Sedan
rådplägade han med sina män, viljande genast falla
in med härsmakt i Vestergötland. Som emellertid hans
folk var utrustadt mera för ett ståtligt bröllop
än för krig, hemförlofvade konungen hela hären,
men kungjorde derjemte, att han nästa sommar ville
hafva en här ut af hela landet för att draga mot
Sveakonungen och hämnas hans trolöshet. Derpå seglade
konung Olof hem med sitt folk.
I Norge var man temligen allmänt af den meningen, att
det berott af Ragvald jarl att förmå Sveakonungen
till uppfyllande af sitt löfte. För att utforska
förhållandet dermed och äfven få kunskap om
Sveakonungens förehafvande, huru vida någon förening
vore att hoppas (ty konungen talade ofta med sina
förtrognaste om den svenska konungadottern), sände
Olof Haraldsson Sigvater skald till Götaland till
jarlen.
Sigvater anträdde färden, och när han kom till jarlen,
gaf denne honom en guldring.
Sedermera dröjde Sigvater länge hos jarlen och fick
der tidenderna från Upsala om Jaroslaws frieri och
om Sveakonungens benägenhet för det giftermålet.
Vid samma tid, medan Sigvater vistades hos jarlen
i Skara, ditkom på besök en annan äldre dotter
till Sveakonungen, som hette Astrid. Hon var
konung Olofs dotter med en wendisk jarls dotter,
som varit konungens frilla, och var Astrid, liksom
alla Sveakungens barn, utmärkt för sin skönhet och
sitt angenäma väsende. Hennes styfmoder, drottningen,
hade ej kunnat lida hvarken henne eller hennes broder
Emund, och hade de derför blifvit uppfostrade, Emund
i Wenden och Astrid i Vestergötland.
Der blef nu vid jarlens hof ett präktigt gästabud
tillrustadt. Sigvater sökte genast närmare lära känna
den fagra och vettiga konungadottern, och gick det
så mycket lättare att komma i samtal med henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
