Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Olof Skötkonung och Olof Haraldsson - 6. Öfversigt af hednatiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kom med tidender, att jarl Hakon var död och att
nu tiden vore inne för Olof att återvinna sitt rike
Olof lyssnade med begärlighet till Björns ord och
beslöt att återvända. Han qvarlemnade sin son hos
Jaroslaw och Ingegerd i Kiev (våra sagors Kiaenugard)
och kom på våren till Gotland, der han uppehöll sig
någon tid, öppnande genom sin vistelse der ingång
för kristendomen på ön.
Från Gotland styrde Olof norrut och in i Mälaren till
Aros (det nuvarande Upsala), hvarifrån han sände bud
till konung Anund, som jemte drottning Astrid skyndade
till hans möte.
Olof omtalade nu, att han aktade vinna igen sitt rike;
men hans svåger, konung Anund, kunde icke dertill
lemna honom stor undsättning. Han lät honom dock
utvälja 400 af sina käckaste hirdmän, och dertill
fingo så många, som ville, följa honom på hans tåg.
I Juni månad bröt Olof upp. Vägen gick genom Nerike
bort åt Venern och derefter norrut, tills han kom
fram i södra Dalarne och derpå genom Helsingland
och Jemtland till Norge. Under vägen stötte hans
halfbroder, Sigurd Syrs och Astas son, Harald, till
honom, och likaså Dag Ringsson, så att han hade en
här af inemot 3,000 man.
I Augusti 1030 drog Olof åter in öfver fjellen i sitt
rike, och den sista dagen i denna månad stod slaget
vid Stiklarstad.
Bondehären, som der mötte honom, säges hafva varit
10,000 man stark.
I det slaget föll konung Olof och hans trognaste män.
Knappast hafva väl någonsin folkets sinnen och tycken
så hastigt förändrat sig som efter Olofs död. Den
hatade konungen blef nämligen inom kort dyrkad
som helgon, mångfaldiga underverk berättades hafva
skett vid hans lik och hans graf, och Olof den helige
blef icke blott Norges skyddspatron, utan öfver hela
Norden dyrkades han som en mäktig hjelpare hos Gud
i himmelen[1]
Några år efter Olof den heliges död blef hans son
Magnus, med tillnamnet den gode, konung i Norge. Anund
Jakob i Sverige öfverlefde äfven denne konung. Efter
Anunds död regerade hans äldre halfbroder, Emund
gammal, och med honom slutade den Sigurdska ätten.
6.
Öfversigt af Hednatiden.
Vi hafva nu skildrat de mest framstående händelserna
och låtit på skådeplatsen uppträda de af sagorna
bjertast framhållna personerna under den tid, som vi
hafva kallat den hedna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
