Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landet.
Vi hafva redan talat om det mellersta Sveriges,
det egentliga Svithiods landskap, samt huru dessa
omgåfvos i norr af Jotunhem och i söder af Götarnes
länder.
Beständigt fortgingo utflyttningarna. Södra och
mellersta Vestmanland är rikt på grafhögar, och
i Nerike bröt redan Bröt-Anund bygd. I tider ännu
längre tillbaka var sträckningen af det sistnämnda
landskapets gräsrika ängar, myrar och kärr, och
Södermanland, nu ett af vårt lands skönaste landskap,
en skärgård, stamhållet för det öfre Sveriges
vikingar. Vi hafva i vår sist anförda saga talat
om Olof Haraldssons strid vid Sotaskär, och namnet
Vingåker, som uppkommit genom en sammandragning af
Vikingakir, bär ännu i dag tydligaste vittne derom.
Sigtuna och Birka äro tvänne namn, hvilka böra taga
vår uppmärksamhet i anspråk. I Sigtuna (»Sigges borg»,
ty tun betyder en inhägnad plats, en borg) valde Odin
sin bostad.
Adam af Bremen, som beskref vårt land år 1072, tager
i denna sin beskrifning Danmark till utgångspunkt
och går allt norrut. Af Sveriges folk äro oss
närmast Vestgötarne, säger han, hvilkas land är
närgränsande till Skåne, andra äro Östgötar. – Ofvanom
Skåne bo Götarne ända till Birka, en stad, midt i
Sverige belägen, ej långt från Svearnes ryktbaraste
afgudatempel Upsala, der en vik från det baltiska
eller barbariska hafvet öppnar sig mot norr och gör
en hamn för barbarerna, som bo kring detta haf;
segelleden är ganska farlig för de ovarsamme och om
belägenheten mindre kunnige; ty, ofta utsatte för
anfall af sjöröfvare, hafva invånarne med nedsänkta
stenmassor på en stor rymd gjort farten vådlig både
för sig och fienden.
Rimbert, som skrifvit Ansgarii lefverne, har liksom
Ansgarius sett Birka och talar om dess många köpmän,
dess egodelar och skatter, och å Bjorkön i Mälaren
synas ännu talrika lemningar af denna stad.
Birka är för öfrigt samma ord, som förekommer i Birke
(Björköa-)rätten[1]
och i Birkekarlar[2], samt synes
derför varit namnet på en handelsstad i allmänhet.
I sagans dunkel börjar mot norr framskymta det
fordom så kallande Jernbäraland eller det nuvarande
Dalarne, medan i vester de omtvistade landskåpen
Vermland och Dalsland räknades till Götaland,
ehuru det förra äfven fick nybyggare från de gamla
Uppsvealandskapen.
»Nästan i all Sveriges bergslag har jernet först
brutit bygd» – säger vår store historieskrifvare
Geijer. Derför kan man egentligen icke tala om någon
odlingsbygd i dessa trakter (östra Vermland, Nerike och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
