- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
218

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Folket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

68. Fullt olycklig är ingen
om ock han ej är frisk;
en är säll af sina söner,
en af sina fränder,
af gods nog en,
af goda verk en annan.

71. En son är bättre,
fast sent buren
efter mannens bortgång.
Sällan bautastenar
stånda vid vägen nära,
reste dem icke son åt fader.

74. Litet nog vet den,
som intet vet;
mången apar andra efter.
En man är rik,
fattig en annan,
det visar ej hvem vishet egde.

75. Bort dör din hjord,
bort dö dina fränder
och sjelf dör du äfven;
men ryktet aldrig
skall dö för den,
som sig ett godt förvärfvat.

76. Bort dör din hjord,
bort dö dina fränder
och sjelf dör du äfven;
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen öfver den döde.

77. Fylda lador såg jag
för rikdomens barn,
nu bära de hoppets staf[1];
så rikdom är,
som ögats blink;
den är en flyktig vän.

78. Ovis man,
om gods han vinner
eller qvinnoynnest,
honom ökas modet,
men förståndet aldrig;
fram går han i högmod.

79. Det rönes, då
du spör om runor,
de verldskända;
som helige gudar gjorde
och store skalder ristade;
då är honom bäst han tiger.

80. Vid qvällen skall dagen rosas,
hustrun, då hon är jordad,
svärdet, då det är pröfvadt,
mö, då hon är gift,
is, då den är öfver,
öl, då det är drucket.

84. Möars ord
skall ingen tro
och ej, hvad qvinnor tala;
ty på rullande hjul
vardt qvinnohjertat skapadt
och svek i bröstet lagdt.

88. Tidigt sådd åker
skall ingen tro,
och ej för tidigt sin son;
vädret råder för åkern,
vettet för sonen,
ovissa äro båda.

91. Så är frid med qvinnor,
som flyktigt tänka,
som fart på hal is
med obroddad häst,
två vintrar gammal
och illa tämd;
eller i vilda stormen
kryssning med redlöst skepp,
eller halt att fånga
renen å töende snöfjell.

92. En annans kärlek
ingen man
någonsin tadle;
det sköna fängslar
ofta den vise,
men icke dåren.

93. För detta fel,
som sägs om mången,
skall ingen honom tadla;
från vise till dårar
gör menniskors söner
den mäktiga kärleken.

94. Blott tanken vet,
hvad hjertat bör nära,
han ensam känner sinnet.
Ingen sot är värre
för den vise mannen
än missnöjd vara.

105. Hemma glad
och gästmild vare
den vise mannen,
minnesgod och språksam,
vill han mångvis vara;
och rade alltid, hvad rätt är.



[1] Tiggarstafven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free