Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct Sigfrid - Sanct Eskil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högtid kände han en sådan sorg i själen, att han få
dagar derefter föll i en smärtfull sjukdom, i hvilken
»han saligen öfvergick från det timliga lifvet till
den allsmäktige Guden».
Sigfrids minne blef heligt för folket. Sigfridsmessan
i Vexiö, en af de förnämsta marknaderna i Småland, är
ännu en qvarlefva af Sigfrids högtidsdag d. 15 Febr.,
och Vexiö domkapitel för i sitt sigill ämbaret med
de trenne afhuggna hufvudena.
Sanct Eskil.
Mot slutet af detsamma århundrade, hvari S:t Sigfrid
verkade, lefde och dog för Kristi lära den helige
Eskil i Södermanland. Legenden säger, att han
tillsammans med Sigfrid hade kommit till Sverige,
men det ligger för lång tid emellan bådas verksamhet,
för att uppgiften skulle vara fullt tillförlitlig.
Han »hade uppvuxit som en oliv och en cypress
och föraktande verldens lockelser öfverlemnat sig
åt kärleken till Gud», säger hans legend. Denna
sin kärlek till Gud visade han i sitt nit, sitt
oförtrutna arbete för utbredandet af Kristi lära. I
Forss, ej långt från hedningarnes gamla tingsställe,
som var vid Strenga[1],
bodde Eskil.
Hände sig då en gång, att mycket folk samlades
vid Strenga. Kungen var kommen dit, och det skulle
hållas ting. Konungen hette då Blot-Sven, och var
han sjelf en väldig blotman, d. v. s. offerman,
och förföljde alla, som icke voro det. – Den fromme
missionären i Forss blef häröfver mycket sorgsen;
ty på tinget skulle äfven offer anställas efter
gammal sedvänja. Han trodde hedendomen redan vara
öfvervunnen; dessa tidender upplyste honom om, huru
mycket han derutinnan bedragit sig.
I helig ifver begaf sig derför Eskil till
Strenga och uppträdde modigt på tinget midt i
kretsen af den beväpnade allmogen bestraffande
deras återgång till hedendomen. Der blef vid hans
tal ett väldigt vapenbrak. Man ville enligt gammal
landssed sålunda tvinga honom till tystnad. Men Eskil
fortsatte ohejdadt sin straffpredikan, och liksom
hade himlen velat gifva sitt bifall tillkänna, blef
der ett tordön med hagel, som förhindrade offrandet.
Detta tjenade dock endast att yttermera uppreta
hedningarne. En vid namn Spabod tog upp en sten,
hvilken han kastade mot störaren af tingets och
offrets helga frid. Stenen träffade Eskil i hufvudet,
så att han föll omkull, hvarpå han framfördes till
konungen. Blot-Sven dömde honom till döden. En hedning
krossade hans hufvud med ett yxhugg, och sedan kastade
man stenar på den döda kroppen.
Många år efter den helige mannens död, när
kristendomen äfven var antagen i Uppsvearnes länder,
blef han en af svenska kyrkans helige, och kyrkor och
klostet uppfördes till hans ära. Staden Eskilstuna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
