Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct Bothvid - Sanct David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bothvid, och var ursprungligen af trä, men sedermera,
då ryktet tilltog om Bothvids helighet och om
underverken, som skedde vid hans graf, och då i följd
deraf kyrkan riktades genom många och stora gåfvor af
troede, blef kyrkan ombyggd af sten. – Det berättas,
att dagen efter den först byggda kyrkans invigande
änstäldes en högtidlig procession med krusifix[1],
brinnande vaxljus och rökelser till Bothvids graf, och
då man öppnade den och fann i hans kista den dyrbara
skatten af hans ben, strömmade emot de närvarande ur
grafven en så angenäm lukt, att alla föllo i förundran
öfver dess ljufhet, och de ibland dem, som voro sjuka,
återstäldes till helsan.
S:t Bothvids helgdag var den 6 Oktober, och
Södermanlandslagen innehåller samma skärpta
straffbestämmelser i afseende på brott begångna under
Bothvidsmessan som under Eskilsmessan.
Sanct David.
Sanct David var liksom S:t Sigfrid en engelsman och
dertill af hög börd. Af kärlek till Gud och den han
sändt hafver, ingick han i Cluniacensermunkarnes
orden. Det var den tidens tro, att man bäst visade
sitt förakt för verlden genom att helt och hållet
skilja sig från henne; och så gick man i kloster,
der man ostörd af verldens frestelser kunde egna sig
åt betraktelser af Gud och hans under. – Snart greps
emellertid David af begär att mera kraftigt tjena
Herren Gud. Tidender, som kommo östan öfver Nordsjön
från det gamla landet, hvarifrån de otålige vikingarne
kommit och hvilka tidender mälde om huru den helige
Sigfrids fränder blifvit dödade pä Gelboberg, tände
hos honom begäret att dö en martyrs död. Martyrernes
ära var från kristendomens första tider stor; en hvar
som led förföljelse för Kristi skull var en martyr,
och många tusende hade eftersträfvat och vunnit denna
ära. – Sitt uppsåt verkstälde David, men martyrdöden
vann han ej.
Han kom till Sverige och vandrade der omkring i de
södra orterna, predikande med så mycken ståndaktighet,
kraft och ifver, som om han af Kristus sjelf fått
tunga och visdom, och liksom han i sitt hemland
»lyste i Herrans tempel, som morgonstjernan lyser
i dimmorna», så äfven här, der de höga furor voro
tempelväggar och den blå himlen hvalf.
Men då den ort, som skänkt Sigfrids vänner martyrernes
ära, då trakterna kring Gelboberg ej mera kunde bjuda
samma faror och död, begaf han sig norrut och kom
så till Vestmanland. I Snefringe härad och Munktorps
socken på Dåvön, hvars namn, som ursprungligen var
Davidsön, ännu påminner om S:t David, hade han sin
hufvudsakliga verksamhetsort.
Sjelfva socknens namn Munktorp skall hafva uppkommit
deraf, att S:t David lät uppbygga en kyrka och
derinvid ett kloster med en klosterskola, der munkar
undervisade dem, som ansågs värdiga att beredas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
