Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anklagades till och med hos påfven för sin öfverdrifna
noggrannhet och måste begifva sig till Rom att
stå till svars inför påfven. Denna romresa blef
dock hans lycka. Påfven lärde känna den stränge
männens duglighet, hans kraftfullhet och nit för
kyrkans bästa och upphöjde honom till den högsta
andliga värdigheten näst den af påfve, nämligen till
kardinal.
I Juli månad år 1152 kom denne Nicolaus från England,
dit han först från Rom begifvit sig, till Norge, »och
aldrig» – heter det – »har en främling kommit till
Norge, hvilken allmogen så mycket vördat och åtlydt
som denne». Norge var då deladt mellan trenne bröder,
Sigurd, Inge och Östen, alla söner af Harald Gille,
en föregifven son af Magnus Barfot. »Kardinalen
var mycket illa till freds med bröderna Sigurd och
Östen, men med Inge var han öfvermåttan nöjd och
kallade honom sin son. Dock förlikte sig äfven
de förre med honom och, sedan detta skett, gjorde
han alla konungarne således till viljes, att han
vigde Jon Birgersson till erkebiskop i Trondhjem
och gaf honom ett kläde, som kallas pallium, samt
förordnade, att erkebiskopsstolen skulle alltid
vara vid Kristkyrkan i Nidaros, hvarest konung Olof
den helige hvilade.» Pallium var det utmärkande
tecknet för den erkebiskopliga värdigheten. Det var
tillverkadt af hvit lamull och utgjordes af en blott
fyra finger bred krage, som gick rundt om skuldran
och från hvilken nedhängde till höger framtill, till
venster både fram- och baktill tvänne likadana band,
genomvirkade af fyra kors, två purpurfärgade och två
svarta[1].
Så snart en erkebiskop blifvit utnämnd,
skulle han inom 3 månader hos påfven anhålla om
pallium. Dessförinnan fick han hvarken bära titeln
erkebiskop eller utöfva någon det erkebiskopliga
embetet tillhörande handling.
Från Norge begaf sig kardinalen till Sverige till
det beramade mötet i Linköping. Hvilka som voro
församlade till detta möte, känna vi icke, och föga
om sjelfva mötet. I afseende på de beslut, som der
fattades, var det vigtigast, att Sverige skattlades
under utländsk man. Denne man var ingen annan än
påfven, ehuru det hette, att skatten skulle utgå
till tecken af svenska kyrkans förbindelse med den
romerska, och som ett vittnesbörd om svenska kyrkans
vördnad för hela kristenhetens högsta skyddshelgon,
apostelen Petrus. Apostekn skulle nämligen hos
Gud i himmelen göra förböner för land och folk och
derför skulle han hafva årligen en penning för hvarje
gård. Denna skatt kallades derför S:t Peters penning.
Vidare förbjöds det allmänna bruket att gå väpnad.
Man vilk derigenom sörja för den allmänna friden
och säkerheten, så ofta störd af ett stridlystet
och hårdt folk. Och den hade hunnit långt
och vunnit mycket fridens och kärlekens religion,
när det budet kunde offentligen stadgas, att Guds
fruktan var bästa vapnet. De finnas, som klaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
