Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt, hvarifrån hans egen utstrålade. Hans erkestift
hade blifvit förminskadt med det nu af Nicolaus
inrättade norska. Men hvarken dermed eller med det
försök, som blifvit gjordt i Linköping, att vilja
draga Sverige undan hans erkebiskopsdöme, visade sig
Eskil på något sätt missnöjd, och genom denna klokhet
vann han hvad han åsyftade. Kardinalen öfverlemnade
nämligen till honom tecknet på den erkebiskopliga
värdigheten, pallium, att i sin vård förvara detsamma
till en kommande tid, då Svear och Götar kunde blifva
eniga i denna fråga. Men såsom belöning för den
gjorda förlusten och som erkänsla för erkebiskopens
benägenhet att uppoffra sina enskilda fördelar för
kyrkans allmänna, fick han och efter honom alla hans
efterträdare på Lunds erkebiskopsstol rättighet
att viga Sveriges erkebiskopar samt bekläda dem
med pallium. Ännu mera förökades den lundensiska
erkebiskopens företräde genom uppdraget att vara
påfvens ständiga legat i Norden. – Sedan den tiden
var svenska kyrkan underordnad den danska, och
erkebiskopen i Lund kallade sig: »Vi med Guds nåde
erkebiskop, Sveriges primas[1] och den påfliga stolens
legat.» – Något underdånighetsförhållande i verldsligt
afseende blef dock häraf ingalunda följden.
Det gamla Värend, en bygd från hedenhös och bekant för oss sedan
S:t Sigfrids dagar, innefattade fordom Konga,
Uppvidinge, Kinnevalds och Albo härad af Kronobergs län. I
dessa bygder lefver ännu på folkets läppar en sägen
från urminnes tider och i deras seder bekräftelsen
derpå. I afseende på de senare egde – enligt en
gammal beskrifning[2]
öfver Smålands fornlemningar –
i Värendshäradena »syster rättighet att i löst och
fast i alla arf taga lika del med broder», och på
bröllopståg till och från kyrkan fingo de till sin
evinnerliga ära bruka fältmusik, som om det gält
att tåga ut till strid. Ända in till våra tider hafva
qvinnorna till högtidsdrägt brukat en gördel af rödt
kläde eller siden, utsirad med broderier och fransar,
och kallat denna gördel fälttecknet, och hvarje flicka
i bygden har väl vetat, hvarför hon fått bära sitt
fälttecken, och kunnat berätta om Blända och hennes
bragd. För femtio år tillbaka var ännu denna drägt
icke till alla delar aflagd, ehuru den begagnades
endast vid vissa högtidliga tillfällen. Den gick
i arf inom slägterna, så att dotterdottern på sin
bröllopsdag uppträdde i mormoderns klädebonad. Kanske
får man ännu i någon gård der i bygden se den
till bröllopsbonaden hörande svarta och rödfodrade
ridkappan, det granna blå förklädet med sina rika
broderingar i sammet, silke eller silfver, de rika
bröstprydnaderna af silfver med förgylda kors,
och slutligen den långa och breda purpurgördeln,
som nedhängde dubbel på sidan, med sitt tillhörande
bälte af massivt silfver, hvars länkar förenades genom
förgylda mellanstycken. Silfverbältet fastknäpptes
utanpå gördeln, och från spännet nedhängde på en
silfverkedja en liten kula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
