- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
273

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker den äldre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erkebiskopen förlikte sig med segraren, sedan han fått
Åhus och ett helt härad i Skåne samt tre fjerdedelar
af Bornholm såsom tillökning på sitt erkesäte.

Den flyktande Knut begaf sig först till Sverige till
konung Sverker, sin styffar. Han kom till Konghäll
och drog derifrån uppför Götaelfven till Liodhus,
såsom Lödöse då kallades. I Götaland träffade han
sin styffar. Troligen vistades då konung Sverker med
sitt hof i Vestergötland[1],
ehuru han annars för det
mesta höll till på sina gårdar Sätuna och Alguvi i
Östergötland nära Linköping[2]
vältalighet eller Nasos[3] poetiska åder eller Virgilii[4] snille skulle varit
tillräckliga att beskrifva denna jungfrus skönhet»,
säger en samtida författare[5],
som personligen kände henne.

Sverker tog väl emot sin flyktande styfson och skall
till och med hafva lofvat att åt honom eröfra det
rike, som han egde i Danmark. Huru dermed förhöll
sig, vet man dock icke, men Knuts vistande blef
icke långvarigt hos den svenske konungen. Måhända
förändrades Sverkers sinne. Hans son Johan skall
äfven hafva gjort den danske konungen till ett mål för
sina begabberier och hånat honom för hans motgångar
mot Sven. Knut måste slutligen sälja en del af sina
arfvegods, som han egde i Sverige efter sin far
och farmor Margareta Fridkulla, och begaf sig derpå
till kejsaren i Tyskland, som åstadkom en förlikning
mellan honom och konung Sven, hvilken måste taga
Danmark som län af kejsaren.

Samme Johan, som genom sina nidvisor förbittrat sin
frändes vistande vid det svenska konungahofvet,
gaf anledning till den händelse, med hvars minne
Bländas är förknippadt. Johan var af ett obändigt och
våldsamt lynne och dertill lättsinnig, så att han är
den förste af konungaätt i Sverige, som lemnat ett
föraktadt namn efter sig.

Det berättades då vid hofvet om tvänne qvinnor i
Danmark, så utmärkta för sin skönhet, att de kunde
täfla med sjelfva Sofia,


[1]
Man säger, att han der i landet ofta skall hafva
hållit hof på Axevalla slott, som låg der den stora
slätten af samma namn nu ligger, 1 mil från Skara,
då omgifven af stor skog, som kallades Vallen. Före
Sverker skall konung Inge hafva bott pä Axevalla,
men när det byggdes eller af hvem, vet man ej.
[2]
Namnen finnas ännu, ehuru icke kungsgårdarna.
Alguvi och Sätuna äro nu tvänne bondbyar i Kaga socken.</foontoe>.
Der byggde han äfven i
granskapet Kafhöga (nu Kaga) och Kärna kyrkor. Skämt
och sång lära hafva rådt vid Sverkers hof. Tvänne
isländska skalder, Halldor Squaldri och Einar
Skulasson,
vistades der, och säges om den senare,
att han skall hafva varit den förste, som infört rim i
den nordiska skaldekonsten. Dertill växte i Sverkers
gård en skönhet af första ordningen, hans styfdotter
Sofia. »Hvarken Tullii<footnote>
Marcus Tullius Cicero var Roms störste vältalare.
[3]
Ovidius Naso och Virgilius voro berömda romerska
skalder.
[4]
Ovidius Naso och Virgilius voro berömda romerska
skalder.
[5]
Sven Åkeson, hvilken liksom Saxo
Grammaticus
skrifvit en historia för dessa tider.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free