- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
276

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker den äldre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bländinganäs skola Blända och hennes skägglösa
följeslagare hafva sammankommit och haft
sitt läger. Ströby skall hafva kallats så,
emedan Danskarnes lik der legat strödda kring
fältet. Blädinge eller Bländinge kyrka skall hafva
blifvit byggd af det från fienden tagna bytet och
fatt sitt namn af hjeltinnan Blända sjelf.

När konung Sven med sitt följe kom nedridande till
Skåne, blef han af Skåningarna mottagen med hån och
förakt, och då kungen genom en befallande åtbörd
med handen bjöd tystnad bland den skrikande hopen,
kastade de till och med sten efter honom. Ännu mera
förbittrades då konungens sinne, och för att hämnas
lät han dräpa många och uppbränna några byar. Den enda
följden häraf blef dock den, att han äfven förlorade
Skåningarnes tillgifvenhet, de enda, som hittills
hållit med honom.

Hvad konung Sverker i Sverige beträffar, synes
han, med undantag af sitt försök att medelst
underhandlingar förekomma kriget, icke hafva
företagit några mått och steg till sitt rikes
försvar. Småländingarne fingo försvara sig sjelfva;
det var ett ordentligt bondekrig, och bönderne förde
kriget med framgång då, liksom många gånger sedan.

*



Sommaren efter detta vinterkrig anhöllo Knut och
Valdemar hos konung Sven att få resa till Sverige. »De
ville der» – sade de – »se om sina arfvegods.» Orsaken
var dock en helt annan. Valdemar var förälskad i Knuts
halfsyster och Sverkers styfdotter, den undersköna
Sofia, och äfven Knut ville begära af Sverker den
andra konungadotterns hand[1] – Redan innan Sven
företog sitt Smålandståg, medan han som bäst rustade
sig dertill och drömde om en lättvunnen seger, hade
den tappre Valdemar närmat sig Knut och börjat vända
sin hug till Sofia. När det då kom bud till Sven,
att Knut och Valdemar skulle såsom hans låntagare
deltaga i ledingen, var det mindre underligt, att de
sökte undandraga sig denna skyldighet. Valdemar och
Knut sutto hemma den vintern. På sommaren kommo de,
såsom nämndt är, öfver till Sverige.

De båda furstarne blefvo på det vänligaste mottagna
vid konung Sverkers hof. De erhöllo ej blott ja till
sitt frieri, utan en samtida krönikeskrifvare Saxo,
Valdemars vän och högste beundrare, säger, att konung
Sverker fattat ett sådant tycke för sina mågar, att
han velat med förbigående af sina egna söner göra
dem till arfvingar.

När Knut och Valdemar återkommo till Danmark,
blef der åter krig mellan dem och Sven, som fattat
misstankar så väl af deras inbördes förening, som
deras förbindelse med svenske konungen, och redan
umgicks med planer mot deras lif. Sven måste dock
fly till Tyskland, men återkom snart, hvarpå riket
delades mellan de tre konungarna. De inre striderna
i Danmark nalkades dock sitt slut. Knut och Sven


[1]
Hennes namn finnes ingenstädes uppgifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free