- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
285

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik IX den helige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behåll påfliga bullor – så kallades de af påfven
utfärdade besluten – hvari konung Erik kallas den
helige
eller den salige.

Vi böra här skilja mellan ett af romerska kyrkan
förklaradt helgon och en blott och bart salig. Det
förra eller att någon förklarades för helgon kallades
canonisation, det senare beatification. För att blifva
helgon fordrades en noggrann och särdeles vidlyftig
samt af många ceremonier åtföljd undersökning,
hvilken, sedan den var bragt till ända, föredrogs i
ett konsistorium, der påfven sjelf förde ordet. Ett
loftal hölls då öfver den hädangångne, hvars gerningar
i lifvet och underverk efter detsamma befunnits
värdiga att skänka honom helgonglorian, och derefter
uttalade påfven sjelfva de heliggörande orden: »vi
förklare och döme dig helig.» Derpå begaf sig påfven,
åtföljd af alla sina kardinaler och prelater och en
oräknelig menniskomassa, i högtidlig procession till
Peterskyrkan[1].
Helgonets bild bars främst, och messor
sjöngos och lofsånger, och klockorna ringde och i det
stora templet brunno hundradetals vaxljus och facklor,
och der uppläste påfven offentligen för folket det
nya helgonets namn och underverk. Sedan den följande
dagen lika högtidligt gått till ända, utgick påfven
på tredje dagen och höll i handen en gyllene bok,
hvari han inför den församlade menigheten inskref
det nyinvigda helgonets namn bland englarnes och de
öfriga helgonens. Detta var canonisation.

Beatificationen var äfven åtföljd af vidlyftiga
undersökningar och försiggick under stora och
kostsamma högtidligheter. Att förklara någon »salig»
kunde till en början hvarje biskop. Men ungefär vid
denna tid förklarades äfven denna handling vara af den
vigt, att den borde tillhöra »den heliga stolen» [2].

Konung Erik blef hvarken canoniserad eller
beatificerad, men han blef dock helgon och Sveriges
skyddshelgon. Svenska folket förklarade honom för
helgon – det var det högsta och bästa beviset på
detta folks kärlek. Och så högt var hans anseende som
helgon, att konungarne vid sin kröning aflade sin ed
i namn Guds, jungfru Marias och Sanct Erik konungs,
och bonden bekräftade sanningen af sitt vittnesmål med
orden: »Så sant mig Gud hjelpe och Sanct Erik konung»,
liksom för öfrigt hans namn åkallades vid alla heliga
förrättningar. Vid konungarnes kröning frambars äfven
S:t Eriks tapet och upphängdes i kyrkans högkor. Denna
tapet framstälde de vigtigaste händelserna i konungens
lefnad, hvilka deruti voro invirkade. Den förstördes
vid den stora branden 1702.

Det banér, den helige konungen förde i striden mot
Finnarna, betraktades som en helgedom. Vid åsynen af
detsamma föll hvarje man på knä, och vid Eriksmessan
buros fanor med S:t Eriks bild af allmogen kring
åkrarna för att erhålla en god skörd. Denna S:t Eriks


[1]
Den förnämsta kyrkan i Rom och en af de största
och härligaste i kristenheten. Den var invigd till
apostelen Petri ära.
[2]
D. v. s. påfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:28:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free