Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik IX den helige - Carl Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bild blef äfven sköldmärke i den s. k. riksklämman
eller rikets stora signet, och hans hufvud afbildades
i Stockholms stads vapen.
Konung Erik blef först begrafven i Gamla Upsala kyrka,
men nittiosju år efter hans död eller år 1257 upptogos
hans ben ur grafven och inlades i ett kostbart skrin
af silfver, hvilket sedermera år 1274 bars till
Nya Upsala (Östra Aros) och insattes i ett litet
träd-kapell, hvilket der blifvit uppfördt till S:t
Eriks ära inom grundmurarna till Upsala domkyrka, som
då var under byggnad. Det var vid Distingsmarknaden
den 24 Januari sistnämnda år, som S:t Eriks skrin
flyttades till detta »S:t Eriks kapell inom mur»,
som det kallades till skilnad från ett annat på södra
sidan om domkyrkan, hvilket kallades det yttre. En
ofantlig menniskomassa hade samlat sig till staden,
äfven för marknadens skull, konungen var der och
erkebiskopen och alla rikets förnämligaste män, och
i närvaro af alla dessa försiggick den högtidliga
handlingen, då S:t Eriks skrin uppstäldes till
alla trognas dyrkan. – Sedan bars hvarje år på S:t
Eriks dödsdag den 18 Maj, och på den dag, då hans
ben flyttades till nya Upsala, den 24 Januari,
helgonskrinet – så kallades nämligen detta skrin,
som förvarade den helige Eriks ben – mellan nya och
gamla Upsala, under lofsånger och böner, att han
skulle bedja hos Gud för sitt folk och dess synder.
Carl Sverkersson.
Efter sin seger blef Magnus Henriksson för ett år
konung. Han var son af den danske prinsen Henrik
Skatelår, som var gift med Inggerd, konung Inge den
äldres sondotter[1], och ansåg sig derför, såsom
ättling af det Stenkilska konungahuset, närmare
berättigad till svenska kronan än båda de aflidne
konungarne, Sverker och Erik, och deras söner. Måhända
hade han på grund af denna slägtskap sitt förnämsta
anhang hos Vestgötarna, hvilka så högligen hållit
de Stenkilska konungarna kära. Man säger, att denne
Magnus Henriksson redan haft sin hand med i konung
Sverkers mördande, men det är obevisadt.
Länge var han dock ej konung. De sorgliga tidenderna
om Eriks död spredo sig snart i bygderna, och
skyndsamligen sammankommo bönderne till rådplägning
om hvad som nu var att göra. Dyster var stämningen
ibland dem; alla sörjde den döde, som om de sörjt en
fader. De grepo till vapen, och väldigt gick genom
bondehären ropet om hämd på konungamördaren.
Det var i Helsingland, hos det folk, som skickat de
flesta krigare med konung Erik på hans Finlandsfard –
det var der som det första steget togs till Magnus
Henrikssons fördrifvande. De af konung Eriks män,
som hade undkommit från striden vid Upsala, hade
flyktat dit, och nu drogo de med Helsingehären utför
till Upland och mot Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
