Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Valdemar velat dräpa honom, men att deras anslag
blifvit upptäckt, och att den ene af dem låg nu fallen
på sina gerningar». Han bad dem hjelpa sig att fånga
den andre och visade dem sina kläder, som han sjelf
hade genomstungit.
Oaktadt alla af Sven tagna försigtighetsmått lyckades
det emellertid Valdemar att med några trofasta män
rädda sig öfver till Jutland i en liten farkost,
som tycktes gå sin vissa undergång till mötes, då den
lemnade Selands strand. Det rasade nämligen den natten
en förfärlig storm, som dränkte i hafvets djup en
hel wendisk flotta vid kusten af Halland. Farkosten,
på hvilken Valdemar befann sig, hotades af samma
öde, men slutligen uppkastades den af en räddande väg
på en liten ö invid jutländska kusten, hvarifrån,
sedan stormen följande dagen lagt sig, Valdemar och
hans män lyckligen kommo öfver till Jutland.
Genast sammankallade Valdemar folket till Viborgs
ting, skildrade der det grymma mordanslaget i Roskild
och visade sina friska sår. Vid den älskade furstens
tal upplågade alla af harm och svuro att hämnas på
den nedrige Sven. Med kraft bedrefvos rustningarna
att möta mördaren, och för att ännu närmare med sig
förbinda Knuts parti firade Valdemar härunder sitt
bröllop med den sköna Sofia, med hvilken han nu sedan
fyra år varit förlofvad.
Ändtligen kom Sven öfver med sin här. På Gratheheden,
något söder om Viborg, mötte han Valdemar. Striden
blef häftig, men kort. Valdemar segrade och Sven blef
dödad under flykten. Det är efter detta slag som han
fått tillnamnet Sven Grathe, under hvilket namn han
i vår historia är känd.
Så var Valdemar ensam konung öfver hela
Danmark. Obestridd blef dock icke hans konungakrona,
så mycket mindre som många funnos, hvilka på grund
af sin härkomst ansågo sig kunna eftersträfva
densamma. Bland dem voro Erik Lams son Magnus, Buris,
en son af Henrik Skatelår, samt Knut och Carl,
den myndige erkebiskop Eskils fränder, men hvilka
på mödernet nedstammade från Knut den helige. Sedan
Valdemar på ett möte i Ringsted år 1170 låtit utvälja
och af erkebiskopen, i erkebiskop Stefans från Sverige
närvaro, till konung kröna sin 7-årige son Knut, var
med ens allt hopp för dessa konungafränder afhugget,
och med detsamma började deras stämplingar.
Buris blef 1167 fängslad, såsom den der deltagit
i landsförrädiska stämplingar, och hans ögon
utstungna. Föga trovärdighet eger den folkvisa, som
sjungits äfven i Sverige och hvilken låter Buris vara
drottning Sofias broder, som förgäfves anhåller om
»liten Kerstins», konungens systers eller dotters,
hand. Under konungens frånvaro skall dock Buris hafva
kränkt konungens vilja, i det han med våld tagit liten
Kerstin till sig. Konungen hade emellertid lofvat
bort liten Kerstin åt en af sina män, och då hon vid
konungens hemkomst från kriget kallades inför honom,
skall drottning Sofia hafva yppat de ungas kärlek
och derigenom vållat liten Kerstins död. Så sjöngs
derom i visan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
