Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I afseende på det påbegynta kristendomsverket i
Finland gick det långsamt och var utsatt för ständigt
öfverhängande faror från de kringboende hedniska
folkens sida. Det oaktadt gick kristendomens sak
framåt.
Länderna söder om Finska viken äro de, som här
draga blicken till sig. Ryska krönikor berätta om
ett tåg, som gjordes från Nowgorod emot Jemerna
(Tavasterna) år 1186, då Nowgorodsboarne hemförde
många fångar. Samma år landsteg en norsk flotta på
kusten af Estland. Anförare för folket var en man
vid namn Erik, konung Sverres broder och höfding
för hans hird. Han hade, när han for från Norge,
blott fem skepp, men under vägen ökades hans flotta
mycket genom dem, som hade lust att med Erik dela
företagets ära och fördelar. I Estland fingo de
ett rikt byte. Likaledes vid Gotland, der de mötte
några sachsiska skepp, som de genast angrepo och
togo. Derefter seglade Erik till Svithiod, lade der
skeppen i land och drog att besöka konung Knut. Den
svenske konungen tog mycket väl emot honom och skänkte
honom som vängåfva ett långskepp.
Året derpå kom en hel flotta seglande genom skären
emot Stocksund och in i Mälaren. Ingen visste derom
och ingen anade faran, förr än skeppen styrde kurs
förbi Lofön och Färingsön norrut till Görveln, en
af Mälarens vikar, som vid Stäket står i förbindelse
med Skarfven, hvilken åter i norr får namn af
Sigtunafjärden. Stäket är en liten ö, som skiljer de
båda fjärdarna åt, lemnande på ömse sidor om sig en
smal genomgång för skeppen, som der segla fram. Då låg
på ön ett slott, som kallades S:t Eriks slott och som
innehades af erkebiskopen. Den dåvarande erkebiskopen
hette Johannes; han var erkebiskop Stefans närmaste
efterträdare och hade tillträdt sitt embete två år
förut eller år 1185.
Flottan, som seglat fram genom skären och
Mälarfjärdarna och nu skulle fram vid Stäket,
var en sjöröfvarflotta österifrån, från Estland,
säga urkunderna. Det var den 12:te dagen i Juli
månad[1],
som hon visade sig framför Stäket. På
S:t Eriks slott befann sig då erkebiskop Johannes
i egen person. Knappt hade man dock från slottet
sett seglen sticka upp i fjärden, det ena efter det
andra, förr än sjöröfvarne lade i land, kringrände
och öfverrumplade slottet, hvarest, till följd af
det oförutsedda anfallet, inga eller otillräckliga
försvarare funnos. Slottet nedbröts i grund och
erkebiskopen sjelf dödades.
Derefter fortsatte flottan sin färd norrut genom
Skarfven och Sigtunafjärden. Här låg på fjärdens
östra strand den då stora och rika handelsstaden
Sigtuna. Detta Sigtuna bör skiljas från ett äldre
Sigtuna, det s. k. Forn-Sigtuna, som låg snedt
emot detta på andra sidan om fjärden, ungefär der
nu Signildsberg ligger. Forn-Sigtuna anses hafva
blifvit förstördt af Olof Haraldsson, då han som
viking härjade i Mälaren, hvarefter det nya skall
hafva blifvit anlagdt af Olof Skötkonung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
