- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
314

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker II Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dertill på ett eget sätt uppstäldt. Det börjar i form af
ett donationsbref på några hemman och lägenheter till
kyrkan i Upsala, och derefter inflyta så oförmärkt de
vigtiga, här ofvan anförda orden. Slutligen förbannas
den regent, som skulle vilja ändra detta; hans del
skulle blifva lika med Dathans och Abirams.

Saken låter dock förklara sig. Kyrkan i det öfriga
Europa började på denna tid anses vara en högre
makt än den verldsliga konungamakten, och det på den
grunden, att kyrkan hade sin makt af Gud, och själen
är för mer än kroppen. Presterne i Sverige voro af
samma tanke som presterne i det öfriga Europa. Det
gick således icke gerna an att taga en sådan försäkran
på friheter af en makt, som var lägre och som till och
med ansågs utgå från den andliga. Men å en annan sida
kunde icke presterne sjelfve af egen maktfullkomlighet
tillerkänna sig dessa fri- och rättigheter. Derför
togo de dem af konungen, men icke af konungen och
folket, utan af konungen genom »Guds ingifvelse»,
det vill ändå säga på sätt och vis af Gud sjelf. –
Saken var dessutom grundad i folkmedvetandet och
dessa friheter voro redan, som vi nämnt, af ålder
gällande. Derför, emedan folkets vilja redan var i
sak gällande, lemnade det åt konungen erkännandet i
formen. Det är en egenhet, som vi ofta återfinna hos
folket.

Ur en folkvisa, som varit och måhända ännu någonstädes
i vårt land är sjungen, anföra vi här några verser,
emedan hon på ett åskådligt sätt låter oss se lifvet
i den tid, till hvilken hon hör.

Hon begynner på följande sätt:

De hjeltar de ligga slagne
så vida kring Sveriges land,
allt sedan herr Sune Folkesson
borttog det liljevand.
        Der ligga de hjeltar slagne.

Det var stor ymka i Sverige
och hjeltarne de voro vrede,
allt sedan de herrar af folkungaslägt
bruto Vreta klostermur neder.
        Der ligga de hjeltar slagne.


Konung Sverkers dotter, förmodligen med första giftet,
Helena, var insatt i Vreta kloster. Hon skulle dock
icke blifva nunna, utan endast vistas der för en
tid. Men konungadottern älskades af Sune Folkesson,
en bland Folkungarna, hvilken slägt nu, synnerligast
genom jarlen Birger Brosa, kommit till stor makt och
myndighet.

Det var herr Sune Folkesson,
sade till sin broder herr Knut:
»vi vilja rida till Vreta kloster
och taga fröken Elin derut.»


Det var i allmänhet icke något godt förhållande
mellan Sverker och Folkungarna. Jarl Birger var
lika myndig under honom som under Knut, det är sant,
men det kan lätt förklaras, hvarför icke så mäktig
man störtades. Måhända kan Sverkers andra giftermål
med jarlens dotter förklaras deraf, att han insåg
nödvändigheten att förbinda med sig denna mäktiga
slägt. Emellertid synes äfven folkvisan antyda detta
mindre goda förhållande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free