- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
315

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker II Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fröken Elin, d. ä. Helena, som allt fortfarande vistades i klostret,
hade en natt en underlig dröm, som hon om morgonen omtalade.


Jag drömde om min faders falkar,
de voro inte mer än tre,
de satte sig på vårt klostertak,
så ymkligt läto de.

Jag drömde om min faders falkar,
der de för östan flögo;
jag fruktar, jag får en sorg i mitt bröst,
som går mig sent af huge.

Jag drömde allt om den flygande örn
och så om den villande gam;
de begynte sig en träta emellan,
och flögo så i min famn.


Abedissan i klostret skulle »råda drömmen», och hon uttydde den
så, »att herr Sune Folkesson hade henne dagligen i sin hug, men att
han skulle göra henne både ångest och harm».

Herr Sune låter emellertid sadla sina hästar och säger till sin
broder, som gjort »invändningar»:


»Nu vilja vi rida till Vreta kloster,
de rika jungfrur att gästa.

Draga vi oss till Vreta kloster
och vinna vi oss det vif;
veta må nu min broder herr Knut,
den jungfru skall vara min. –


Och så redo de till Vreta. »Sju gånger redo de klostermuren
omkring, och midt uppå klostermuren bröto de sig in.» Då kom en
af klosterjungfrurna, klädd i kjortel blå, och sporde »hvem det var
som bröt klostrets heliga frid». Men herr Sune svarade:


»Hör du liten klostermö
allt hvad jag säger dig:
hvar sofver stolts Elin,
du dölj det icke för mig.»


Klosterjungfrun svarade:


»Det huset det är af marmorsten,
och taket är täckt med bly,
och sängen är med silke uppredd,
den jungfrun sofver uti.»


Vaknade så äfven af bullret abedissan och frågade sina tärnor,
»hvem som var för klostret och hvem som ville in». Och äfven
riddarne, som voro satta till konungadotterns skydd, vaknade. Den
yppersta af dem sade till sin broder:


»Vi vilja våga vårt unga lif
för kära jungfrun vår.»


Der uppstod då en häftig, men kort strid, hvaruti alla prinsessans
riddare stupade. När de då lågo döda »för dörr», rusade angriparne in
och utförde konungadottern. De kastade en blå kappa öfver hennes
gula hår, lyftade henne upp på hästryggen, och så bar det af på
vägen öfver Vreta bro. »Aldrig hördes någon konungadotter hafva gjort
så ynklig färd» – står det i visan.

Som de då redo vägen fram, frågade herr Knut den sköna fången:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free