Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På dessa privilegier sökte och erhöllo biskoparne
sedermera den romerska stolens bekräftelse.
*
Vi hafva nu att omnämna några förnämliga män af Johans
samtida och begynna med presterna.
På Upsala erkebiskopsstol satt ännu den för oss redan
bekante Valerius. Han skall, enligt några krönikor,
hafva dött sjelfva kröningsåret eller år 1219, men det
är troligt att han lefvat några år derefter, ehuru man
ej känner dödsåret. Han hade varit konung Sverker II:s
kapellan eller hofbiskop, och efter den då varande
erkebiskopen Olof Lambatungas död (d. 11 Nov. 1200),
sedan erkebiskopsstolen länge stått ledig, blef han
omsider vald till dennes efterträdare.
Ett vigtigt hinder fans för biskop Valerii upphöjelse
till denna värdighet. Han var icke född i lagligt
äktenskap. Men detta hinder var sådant, att det
kunde undanrödjas. Så väl konung Sverker som de
öfrige biskoparne och Upsala kapitel fälde förböner
hos påfven för upphäfvandet af detsamma. Påfve var
då Innocentius III, och då han fick veta, att med
presterskapets val förenade sig konungens bifall
och folkets önskan, gjorde han derpå det afseende,
att han gaf erkebiskopen i Lund uppdrag att närmare
undersöka förhållandet. Om erkebiskopen funne det
för kyrkan nyttigt, egde han att – ehuru betänklig
bristen var – meddela dispensen och förläna Valerius
med pallium. Och Valerius blef erkebiskop.
Att han var invecklad i sin tids politiska strider,
känna vi af det föregående. Han var Sverkers vän,
flydde med honom till Danmark. När Sverker var död,
försonade han sig med Erik Knutsson. Att han efter
dennes död arbetade för Sverkers son och i detta
arbete vågade trotsa ej blott den danske konungen,
utan äfven sjelfve påfven, vore hedrande for hans
minne, om man ej kunde tänka sig andra orsaker än
blotta vänskapens.
Biskop Carl i Linköping må näst erkebiskop Valerius
nämnas bland konung Johans samtida. Han var konung
Johans kansler och konungen kallar honom sin frände.
Troligen var han en Folkunge, Magnus Minniskölds
son och således Birger Brosas brorson. Han synes
hafva varit en kraftfull och verksam man i kyrkans
angelägenheter och det icke endast inom sitt
stift. Bäst visade han sitt nit i detta afseende
genom sin död, hvarom här nedan.
Hvaruti hans verksamhet skulle yttra sig är
lätt att inse. Kyrko- och klosterbyggnad var det
hufvudsakliga. Vidare sökte han på ett lämpligt
sätt fördela tionden och förnyade tillsammans
med erkebiskop Andreas Sunesson i Lund en äldre
förordning om visitationer på ön Gotland. Dessa skulle
verkställas hvart 3:dje år af biskopen i Linköping,
som då skulle fara öfver halfva landet. Hvarje
sockenprest, som på en sådan visitationsresa besöktes,
skulle gifva biskopen tre måltider och hans socknemän
ställa 14 hästar till biskopens begagnande. Den
del af ön, som icke besöktes, skulle med en viss
penningeafgift af hvarje kyrka ersätta biskopens möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0331.html
