Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Galin. Efter denne jarl framstår en annan mäktig
jarl i Norge. Han hette Skule. Tre år efter lagman
Eskils giftermål fick denne jarl Skule ett besök
af en man, som för efterverlden är af mycket större
vigt an den mäktige jarlen. Det var Isländaren Snorre
Sturlesson. Det var på sommaren 1218 han kom öfver
från sin ö till Norge, och sedan han vistats hos Skule
öfver vintern, begaf han sig sommaren derpå (1219)
till Sverige för att besöka Vestgötalagmannen och
hans husfru, öfver hvilken han hade gjort ett qväde,
kalladt Andvaka. Snorre blef af lagmannen och hans
husfru på det kärligaste emottagen och erhöll af dem
ståtliga skänker, bland annat, såsom vi redan nämnt,
den fana, som bars framför Sveahären i Erik Knutssons
strider mot Sverker. Vigtigare för Snorre och äfven
för oss voro de underrättelser om vårt land, som han
erhöll af lagmannen och som han sedan lät inflyta
i sina konungasagor. Utan dem skulle vi må hända
gått förlustiga mycket af det ljus, som ifrån dessa
sagor faller öfver de aflägsnaste tider i vårt lands
historia.
När lagman Eskil dog, veta vi icke. Troligen
inträffade hans död i början af striderna under den
följande konungen. Hans enka Christina lefde tills
konungakronan glänste inom lagmannens ätt. Sannolikt
dog hon icke förr än 1254.
Ur herrarnes klass kunde vi nämna många flera, ehuru
vi om dem för öfrigt känna intet. En må vi här nämna,
Nils Sixtensson till Tofta. Han var gift med Erik
Knutssons dotter Märta, månde således hafva varit en
betydande man. Vigtig är han såsom stamfader till de
båda lysande ätterna Sparre och Oxenstierna, hvilka
gåfvo Sverige så många utmärkta män.
För öfrigt må vi i afseende på dessa herremän eller
stormän, såsom de i häfderna nämnas, framhålla en
omständighet, visserligen af ringa vigt i och
för sig, men dock icke helt och hållet utan sin
betydelse. Vi finna nämligen efter denne konung Johans
tid det latinska ordet dominus (herre) börja begagnas
i gamla handlingar för att beteckna en herreman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>