Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anropa Herren i himmelen om nåd. Då skall det
himmelska banéret hafva nedkommit från himlen och
tillfört Danskarne seger.
Som man ser, är sagan hemtad dels ur berättelsen i
den heliga skrift om Moses, dels voro på den tiden
liknande tilldragelser kända så väl frän den gamla
romerska historien[1] som ur Portugals[2].
Efter vunnen seger fullbordade Valdemar byggandet
af Revals borg, tillförordnade biskop och prester,
lät lägga grunden till kloster och kyrkor, och sedan
han sålunda på allt sätt sökt stadga Danmarks välde
öfver detta aflägsna land, återvände han hem.
Biskop Albert bedrog sig, då han trodde, att den
danske Valdemar skulle göra eröfringar för hans
räkning. Också hade ej blott påfven Innocentius III,
utan äfven Honorius III tagit den danske konungen,
hans länder och egendom under sitt och den helige
Petri synnerliga hägn. Honorii bulla af den 9
Oktober 1218 beviljar utan ringaste inskränkning
konungens bön, »att det måtte vara honom tillåtet att
underkasta sig och sitt rikes kyrka de länder, som
han på sitt folks bekostnad fråntog hedningarna». På
grund häraf betraktade Valdemar Estland såsom sin
egendom. Men äfven Svärdsriddarne och biskop Albert
å sin sida betraktade landet såsom sin tillhörighet,
den senare eftersträfvade till och med att blifva tysk
riksfurste under kejsaren. Det är ganska eget att läsa
berättelserna om, huru de hvar för sig sökte försäkra
sig om landet. Prester från Riga och prester utsände
af den danske erkebiskopen sprungo om hvarandra på
vägarna. Den som först hann döpa, hans herre tillhörde
den döpte, och erkebiskop Andreas lät till och med
döda en inföding, som mottagit dopet af en prest från
Riga och lemnat honom sin son som gisslan. Uti dessa
omständigheter låg emellertid ett frö till långvariga
strider ej blott mellan de danske och biskopen i Riga,
utan äfven mellan denne senare och Svärdsriddarne,
hvilka fordrade större fördelar för egen räkning och
ingalunda ville med sitt blod betala utvidgningen af
biskopens besittningar och makt.
Året efter slaget vid Reval kommo äfven från Sverige
korsfarare till detta land. Konung Valdemars seger
hade må hända i Sverige upplifvat minnen från forna
tider, då dessa länder voro svenska skattländer. Men
det var så öfverensstämmande med tidens lynne
att företaga en riddarefärd för Kristi skull, att
det väl ej behöfves någon annan förklaring öfver
orsakerna till detta tåg, än den som ligger i de
äfven till vart land utsända bullorna att gripa till
vapen mot hedningarna i Estland. Ännu var ej heller
det gamla vikingalynnet utdödt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
