Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prester hade mördats, kyrkor och kloster hade bränts.
Biskopen såg tydligt af det medförda bytet, att det
var tåget ur kyrkor och kloster, och han rördes djupt
af sorg och medlidande öfver det myckna onda, som de
föröfvat i Sveriges land. Han bad till Gud om hjelp
emot så stor olycka.
När vinden sedan blåste upp, gick man till segels,
men alltid stod det rysliga af hvad han sett och
hört för biskopens själ. Så fort han kommit till
Gotland, förkunnade han, att en hvar, som för Kristi
skull ville mottaga korstecknet och utkräfva hämd
af Ösels grymma innebyggare, skulle få syndernas
förlåtelse. Götarne visade emellertid ingen håg att
efterkomma biskopens uppmaningar. Men Tyskarne voro
mer villiga. De antogo korset och rustade sig till
färden.
Sedan de öfverkommit till Riga, förenade de sig
med Svärdsriddarne och drogo så mot Ösel. Det var
efter julen, sedan högtidsdagarne till firande af
Frälsarens födelse voro till ända, som de bröto
upp. Hären, som var inemot 20,000 man stark, var
fördelad i särskilda afdelningar, hvarje under sin
fana, och sålunda ordnad beslöt man att gå på isen
öfver hafvet till Ösel. Kort förut hade det under
en ihållande sydlig vind fallit mycket regn, så att
uppsjö åstadkommits, men derefter hade inträffat stark
köld, som isbelagt hafvet, så att det nu låg som en
glatt spegel framför korsfararne. Utan tvekan anträdde
de öfvergången. Och dånet af hästhofvarna och vagnarna
och vapnens rasslande, der den väldiga hären tågade
fram, hördes såsom åskans rullande öfver hafvet.
Mot så mäktiga fiender kunde Öselboarne ej hålla
stånd. Deras starkaste fästen föllo i korsfararnes
händer, och derefter betogos de af en sådan skräck,
att från alla delar af ön sändebud kommo till de
kristna med anhållan om fred. De ville alla underkasta
sig och mottaga dopet. De erhöllo fred och ibland
vilkoren var äfven det, att de skulle lösgifva alla
hos dem varande svenska fångar af båda könen. Sedan
strömmade från alla håll män, qvinnor och barn till
de kristnes läger, för att undfå dopet, och presterne,
som åtföljde korshären, voro under flera dagars tid
från morgon till sent på aftonen sysselsatta med att
döpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
