- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
350

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Folkunga flydde och hade tappat –


säger rimkrönikan om slaget vid Sparrsätra,

Knut vardt der slagen, som honom var skapadt[1].
Till Gestringaland flydde Hollinger då.


Denne Hollinger eller Holmger anses vara konung
Knuts son. Den norske konung Hakons saga säger
det uttryckligen. Med honom följde hans trogne vän
Filip, en sondotters son till den gamle Birger
jarl Brosa[2]. Denne Filip var Holmgers fasta stöd,
liksom hans morfader Filip Birgersson hade varit konung
Sverres i Norge[3].

Det inbördes kriget var sålunda icke slutadt genom
slaget vid Sparrsätra. Holmger och hans män fortsatte
fiendtligheterna. Huru striden fördes och huru länge,
derom känna vi intet. Konung Eriks män lyckades gripa
Holmger, hvarpå han fördes fången till konungen. Filip
flydde då till Norge, lemnande såsom fridlös Sveriges
rike och sina egendomar der.

Af ett samtida vittnesbörd vore man frestad att tro,
det Holmger ganska länge hållit ut i striden mot
konung Erik. Kardinalen Vilhelm af Sabina – densamme,
hvilken vi såsom biskop och påflig legat sågo i
Lifland – kom till Sverige år 1247 från Norge. Vi
hafva i behåll hans egna ord om det tillstånd, hvari
han då fann vårt land. »Skyndande till Sverige» –
säger han – »funno vi i detta rike så väl i verldslig
som i andlig[4]
måtto den största och olyckligaste
förvirring. Ett svårt krig brann der mellan konungen
och några af rikets store, och föröfvades derunder
mord och rof och brand mångenstädes.»

Huru vida emellertid äfven efter Holmgers fängslande
de män funnos, som ännu kunde motstå konungen,
eller om det verkligen var Holmger sjelf, som ända
till nämnda år kunde trotsa konungen – derom veta vi
intet.

Vid den tiden, som kardinalen kom till Sverige,
dog jarlen Ulf Fasi. Han hade varit Knut den långes
jarl. Efter slaget vid


[1] D. ä. förelagdt.
[2]
Slägtlederna voro dessa:
<img>
[3]
Denne Filip Birgersson var en af koaung Sverres
utmärktaste höfdingar. Konungen värderade honom så
högt, att han gjorde honom till jarl öfver en del
af sitt rike. Han föll vid Opslo, stridande för sin
konung.
[4]
I kardinalens bref, som är skrifvet på latin,
står ordet spiritualiter, som betyder andeligen,
i andlig måtto
. Vi få dock ej tro att dermed
åsyftas några sådana andeliga rörelser som t. ex. i
våra dagar. Kardinalen vill dermed säga, att äfven
prester voro inblandade i de verldsliga striderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free