- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
355

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen hördes af, och då tillika Svenskarne började
lida brist på lifsmedel, samt Ulf jarl insjuknade,
drog konung Erik med sitt följe åter bort och uppåt
Götaland. På återresan dog Ulf jarl, och den norska
konungasagan säger, att Svenskarne mycket beklagade
hans död. Birger Månsson blef då af konung Erik
utnämnd till rikets jarl.

Emellertid ankom konung Hakon om hösten till
Konghäll. Han hade af åtskilliga omständigheter
blifvit hindrad att infinna sig, ehuru han redan var
på väg att vid midsommartiden anträda resan till det
utsatta mötet. När han nu fick veta, att den svenske
konungen varit der och redan dragit derifrån, sände
han tvänne ansedde män upp till Vestergötland, till
Birger jarl. De skulle spörja jarlen om den svenske
konungen, huru han var sinnad, urskulda konungens
ofrivilliga dröjsmål och derjemte begära af jarlen
hans dotter Richissa till gemål åt konungens son,
hvilken redan i Norge var utsedd och hyllad till
konung Hakons efterträdare. – Birger tog mycket väl
emot sändebuden, och synnerligen vann det af konungen
gjorda giftermålsanbudet hans välbehag. Han lofvade
att tala med konung Erik om den vermländska saken,
och till följande sommar blef ett nytt möte utsatt
mellan de båda konungarna. Emellertid försäkrade
jarlen konungen om sin fullkomliga vänskap.

På bestämd tid infann sig konung Erik och Birger
jarl med ett stort följe i Lödöse. Den gången kom
äfven konung Hakon, men han kom med en flotta af
stora, välrustade och väl bemannade skepp. Flottan
roddes »med stor brask och bram», säger den norska
krönikan[1],
under fulla segel uppför Götelfven. – En
sådan färd till ett fredligt möte gjorde ett ogynsamt
intryck på konung Erik och Birger jarl. Konungen bröt
också genast upp och lemnade Lödöse. Jarlen dröjde
något, tills konung Hakon lagt upp något närmare.
Då lemnade äfven han Lödöse och drog uppåt Göta rike.

Birger jarl sände emellertid en vid namn Matheus
till den norske konungen för att underrätta honom om
konungens och jarlens bortresa. »Jarlens tanke var
den», sade Matheus, när han framfört till konung Hakon
Birgers helsning, »att detta möte skulle blifva ett
fredsmöte. Men då han sporde eder komma med en sådan
makt, visste han icke, hvilken eder afsigt vore och
huru vida I viljen hafva fred.»

Sedan Matheus hade sagt detta, gick han genast sina
färde, utan att afbida något svar från den norske
konungens sida. Såsom naturligt var, väckte detta i
hög grad konung Hakons förundran, och han rådförde
sig med sina män, hvad slikt månde hafva att betyda,
samt huru man under sådana förhållanden borde gå till
väga.

Då befann sig hos konung Hakon en man, som var
personligen bekant med den svenske jarlen. Han hette
Gunnar, var konungens frände och hade i förläning
Elfvarfylke eller Elfvarsyssel. Han steg fram till
konungen och erbjöd sig draga upp till Vestergötland
för att


[1] D. ä. med stor prakt och ståt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free