362 (Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3:o. Ingen verldslig man fick affordra en prest
tro- och huldhetsed; om sådan ed erbjöds, fick den ej
emottagas, enär i Sverige presterne icke hade några
förläningar, hvarken af konungen, landets store eller
någon annan verldslig, och således icke vore dem i
något afseende förbundne.

I afseende på denna sista stadga hade påfven så
till vida rätt, som han skref sitt dekret utan att
fullkomligt känna de svenska förhållandena. Han tänkte
sig dem vara desamma som i de öfriga länderna af det
vesterländska Europa; men det voro de icke.

Med förläning menades i utlandet ett område, som
innehafvaren mottog af den regerande fursten mot
vilkor af krigstjenst. En sådan förläning kunde äfven
en prest innehafva, och för den skulle han svärja
den verldslige fursten tro och lydnad.

Några sådana förläningar funnos nu icke i Sverige,
men gods och fri- och rättigheter hade dock af Sveriges
framfarna konungar blifvit skänkta till kyrkan. Dessa
voro af den beskaffenhet, att ingen konung kunde,
enligt lagens uttryckliga ord, bortförläna dem för
längre tid än under sin egen lifstid. Innehafvande
måste derför – gjorde det också städse – af hvarje ny
konung söka bekräftelse på dessa rättigheter, och få
vi i det följande se, huru äfven de konungar, hvilkas
makt var mera kringskuren, än hvad som hittills varit
fallet, fa mottaga prelaternes tro- och huldhetsed.

Sedan mötet i Skeninge var slutadt, finna vi
kardinalen hos konungen i hans borgläger. Vi veta ej,
hvarest detta fans. I Maj var kardinalen redan stadd
på resa från Sverige. Han var då i Visby på Gotland,
hvarifrån ett af hans bref är dateradt den 5 Juli.

Kristendomen gick framåt i Finland, ehuru
långsamt. Den hade svåra fiender att bekämpa. Icke
blott de omgifvande hedniska stammarne, utan äfven
Ryssarne i Nowgorod motarbetade den, de senare äfven
af verldsliga skäl, då de ogerna sågo en främmande
makt uppstiga så nära deras.

Hvad man i afseende på hindren för kristendomens
framåtskridande minst skulle tro, är att de
angränsande hedniska stammarne försågos med vapen
och krigsförnödenheter af de kristna handelsstäderna
kring Östersjöns kust[1]. När detta blef bekant
i Rom, sände år 1221 Honorius II en skrifvelse
till Finlands biskop, hvari denne befalles »att
utfärda förbud mot de kringboende kristna att drifva
handel med hedningarna. Biskopen erhöll makt och
myndighet att afkunna kyrkans bann öfver dem, som
öfverträda förbudet.» Påfven tager vidare de kristna
i Finland, deras presterskap och biskop under sitt
beskydd. Biskopen i Linköping, som var gotländska
kyrkans öfverhufvud, fick på grund deraf i uppdrag
att jemte Cistercienser-abboten och prosten i Visby,
hvilka befunno sig i sjelfva medelpunkten för den
gotländska handeln,

[1]
Björkö nu Bjorko, en ö vid kusten af Karelen,
fordom af Ryssarna kallad Beresovoij synes hafva
varit nederlagsplatsen för denna handel, som drefs
af gotländska och tyska köpmän.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/1/0366.html

		Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen / 362 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|