Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handhafva detta skydd, äfvensom rättighet att med
kyrkans bann belägga en hvar, som vågade förgripa sig
mot de personer, det land och det folk, som påfven
tagit under sitt beskydd.
Den följande påfven Gregorius IX förnyar
dessa förbud mot handeln med hedningarna och
förebrår skarpt de gotländska köpmännen för deras
vinningslystnad. Skrifvelser sändas till presterna
i Riga likaväl som till erkebiskopen i Upsala och
Sveriges samtliga biskopar. De svenske prelaterne
tillhållas att så mycket i deras förmåga stod uppmana
Svenskarne till krigståg mot hedningarna och till
hämmande af dessas ständiga härjningståg på det
kristna svenska området i Finland.
Oaktadt alla mötande hinder och svårigheter hade
emellertid kristendomen lyckats utbreda sig
äfven bland de vilda Tavasterna. Men den hade
knappt hunnit slå rot, förr än det späda utsädet
förtorkade. Tavasterne återföllo till hedendomen och
framföre sedan tillsammans med angränsande folkstammar
på det mest grymma vis mot allt, som bar det kristna
namnet. De stungo ut ögonen på de kristna presterna,
stympade dem till händer och fötter, invecklade
dem i halm och läto dem så förtäras af elden. Samma
grymheter föröfvades mot de kristna invånarna. Barn,
om hvilka de visste att de blifvit döpta, mördades; på
de fullväxta utsletos inelfvorna, hvarpå de offrades
åt hedningarnes gudar eller tvungos att springa så
länge omkring ett träd, tills de föllo döde ned[1] .
Påfven sänder nu – det var år 1237 – en bulla med de
enträgnaste uppmaningar till alla kristna i Sveriges
land och närgränsande öar att mangrant rusta sig till
ett härtåg mot affällingarna. En hvar, som tog till
vapen för Kristi kyrkas försvar, tillförsäkrades
lika syndaförlåtelse och lika rättigheter med dem,
som drogo till det heliga landet. Korsherrarne i
Lifland uppmanades likaledes att såsom Kristi ärade
stridsmän, sedan de öfverenskommit med biskopen i
Finland, draga ut till strid mot de otrogna och mot de
med hedningarna förbundna Ryssarna. De skulle genom
ett manligt försvar af den unga kyrkan i Finland öka
sina redan af Gud och kristendomen vunna förtjenster.
De svenska krönikorna hafva emellertid intet att
förmäla, som visar att dessa påfvens uppmaningar
vunno gehör. Vi påminna oss också att under denna
tid vårt land var sönderslitet af inre strider. –
Men de ryska krönikorna berätta om händelser, som
synas varit en följd af de påfliga skrifvelserna.
Sommaren 1240 kom en väldig här af Svenskar,
Norrmän, Jemer och Sumer eller inbyggare från det
egentliga Finland till Newa och samma sommar ryckte
de lifländska korsriddarne in i Ingermanland. Den 15
Juli mötte de fiendtliga härarna hvarandra. Svenskarne
skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
